Det porlar, det forsar, det skummar i bäcken när höstens regnvatten fyller på. Här, just här, ska jag bygga mig en viloplats i vår. Hur mycket vilade det blir vet jag inte, men redan nu smyger jag ofta hit till platsen där bäcken tar ett hopp ner mellan de två träden. Där står jag en stund och känner mig faktiskt lycklig.

Så fånigt lycklig att jag inte är helt tillförlitlig. Vi som inte skulle ha en kattunge nu mitt i vintern, kunde inte låta bli när vi var nere på Lindnäs en sväng. Zlatan får helt enkelt bli Stockholmare om några veckor. Vi saknar vår fina Tiger, nu kan jag inte se Tindra ensam på gården längre (även om hon sannolikt själv tycker att det är alldeles ypperligt). Lille Zlatan lär få visa vad han går för när han möter sin något tempramentsfulla släkting här. Vi såg å andra sidan hur Tindras helsyster behandlade de små sötnosarna, när hon tyckte att hon skulle ha burkmat och att de små luddisarna var fula, i vägen, onödiga och allmänt störande (i våra ögon var de bara söta, underbara och gjorde ingenting alls – där ser man hur olika verklighetsuppfattning man kan ha).

Ur askan i elden blir det alltså för den här lille rackaren snart. Från en surkärring till en annan, som ser likadan ut.

På Lindnäs bokade vi inte bara katt. Emmy red Bliki och Klár, med stort fokus på sits och på att ta över kommandot från Bliki. Det gick strålande bra. Sitsen skärptes till, Bliki skärptes till och Klár var superduktig trots sin guppande mage. Tidigare på dagen hade vi varit ute med Snurre, som fick vara barnvakt åt Lakkrís och som mumlade en lång harang över detta faktum, innan vi berättade för honom att alternativet var att åka till Lindnäs på lektion. Då bytte han attityd och intygade att han är extremt barnkär och kan lära Lakkrís allt han kan, medan han argumenterade för att Klár kunde behöva åka och lära sig något på lektion. Lakkrís själv var pigg som en mört på sitt livs första skogsrunda och visade på tempo, mycket fina rörelser och en rejäl framåtanda. Det här blir kul. Efter att faktiskt kommit igång med ridningen tog vi det lugnt i helgen med alla hästarna och lät novemberregnet hälla ner bäst det önskade. Nu tröstar jag mig med att bäcken bara blir vackrare ju jävligare november är… ha, där fick du din äckelmånad!