Någon, jag antar att det är svårt att peka fingret på någon annan än mig själv, har öppnat alla investeringskranar på fullt blås. Varje dag trycker jag iväg en order på ofattbart många kronor, som ska gå till ny- och ombyggnation på vårt kommande paradis. Det skapar en lätt panikkänning hos kontrollfreaket inom mig och jag putsar på min budget, prydligt upplagd i Excel, ungefär fyra gånger om dagen. För varje ny beställning som går iväg justeras siffrorna och det tränger fram en svettpärla i pannan, inte enbart beroende på att sommaren är envist närvarande med sina dryga 30 grader och frekventa åskoväder. Jag känner ett stort behov av att dra in pengar igen, efter en ganska soft vår och sommar arbetsmässigt, där jag mest lullat runt och inte gjort så mycket nytta. I alla fall inte en fakturerbar nytta, utan mest ägnat mig åt husförsäljning och diverse obetalda insatser inom vår kära islandshästvärld, vilket förvisso är kul, men som absolut bör kombineras med fakturerbara insatser för privatekonomins bästa. Särskilt då när kranarna är öppna. Just nu är det slagsida a’ la Titanic. Skärpning krävs alltså, dags att kavla upp ärmarna.

Sedan början av sommaren har jag haft ett omfattande projekt liggande, som jag haft lite svårt att komma igång med (flyttlådorna är väldigt uppmärksamhetskrävande, de borde skämmas). Men en titt på budgetarket ger mig all motivation jag behöver och när jag väl nu satt igång med sagda projekt så inser jag ju att jag tycker det är förbaskat roligt. Roligt OCH fakturerbart – win-win. Dessutom kom ett underbart trevlig mejl från en av uppdragsgivarna idag, med fint beröm. Jag blir så glad när folk tar sig tid att ge positiv feedback, det är lätt att vara snabb på den negativa. Det är så lätt att förutsätta att det SKA vara bra, så man inte ens påpekar att man är nöjd. Hoppas alla ni andra därute också får en massa rolig positiv feedback, så ni blir lika glada som jag. Nu är jag taggad till tusen att köra vidare i projektet.

Alla tre tjocksmockarna är igångsatta, även om jag tycker det är för varmt för dem egentligen. Bliki är så otroligt nöjd och harmonisk och vi gläds över att han äntligen slappnat av i både ridning och hantering. Han har tagit den här sommaren bäst, är lagom rund och är helt oberörd av värmen och insekterna. Snurre (aka Grisen) är lite tagen av värmen (och vikten). Klár är lite stel och struttig efter småsmällarna, men han brukar komma igång efter ett tag. Dock anser han att ridbanan är pest och pina (och dammig, vilket jag ger honom rätt i), Snurre står ut med ridbanan men inte med att longeras (försökte igår och jag galopperade mer än han) och Bliki ställer upp på allt. Det är som ett dagis, det gäller att göra övningar med de tre små grisarna som de alla tycker är skojiga. Här kan nu någon människa syrligt invända att de små djuren minsann ska göra det vi säger till dem att göra. Det gör de också, men de gör det med olika nivåer av entusiasm. Det tycker jag är sunt. Jag är betydligt mer taggad när jag ska laga en god middag än när jag ska städa ett badrum, även om jag måste göra bägge så lägger jag ner min själ betydligt mer i matlagningen (vilket nog mina gäster är tacksammare för). Tycker ni att jämförelsen är sinnessjuk, så vill jag bara påpeka att det är 32 grader varmt, åska och att kreativiteten med största sannolikhet varit större.

”Jag är dräktig och nöjd i alla fall…men den här norska fåniga hästen står i vägen så jag knuffar lite på henne. Bara för att det är kul att kunna. Min matte kallar mig för Drak-Fína. Undrar varför. Drak-Ula har jag hört talas om, men Drak-Fína? Jag tror hon yrar en massa min vimsiga matte.”