December försvann som en avlöning. Vi såg bland annat Flashdance på Chinateatern, efter att ha intagit en ljuvlig asiatisk brunsch på Berns. Helgen efter sjöng Ia, Jenny, Karin och jag så det dånade på ABBA museet där vi skrattade bort flera timmar innan vi gick ut och käkade indiskt – suveränt! Sedan var det bara hem och packa och förbereda gården, samt jobba som en galning för att få färdigt allt som skulle levereras innan jul. Tidigt detta året bestämde vi oss för att göra en långresa hela familjen, tillsammans med min utvandrade bror och hans familj. Sannolikt den sista gemensamma då alla ”ungarna” var med, eftersom två av dem, snart tre, numera faktiskt per definition betraktas som vuxna och snart lär försvinna åt olika håll och leva sitt liv. Vi bokade resa och beslöt att den bland annat skulle bestå av att hälsa på gemensamma vänner som sedan många år bor i USA. Så slumpade det sig plötsligt att det blev en gård. Tack vare fantastiska inackorderingar kunde vi ändå åka på våra två veckors fantastiskt roliga resa, trots att jag var beredd att avstå, när jag stod inför faktumet att jag är ansvarig för de 17 hästar som bor här. Jag har jobbat mycket i USA, men aldrig varit i Florida tidigare dit resan nu gick och trots strul med bagaget som försvann tre dagar och diverse influensor som vandrat runt (tur det finns bra medicinknark i USA), så har vi fått underbara upplevelser, härligt väder, roligt umgänge och massor av ny inspiration. Vi har sett massor av shoppingcenter (inte minst då bagaget var på drift), NHL hockey, bio, alligatorer i sitt vilda element, Key West, Miami Beach, Fort Lauderdale, Tampa, Universal Studios i Orlando, Kennedy Space Center, Busch Gardens. Vi har bott på dunderhotell och mer skunkiga varianter, vi har ätit osunt och hälsosamt om vartannat, vi har åkt hundratals mil och bråkat på de som snarkat på nätterna. Helt enkelt en galet rolig resa, där vi som flest var 13 personer och en kalkon i en lägenhet på julafton, då vi gamlingar sjöng gamla studentvisor och drack snaps medan de stackars barnen gjorde stora ögon och tyckte vi var helt sjuka i skallen. Eller som den yngsta sonen i den numera rätt amerikanska familjen sa till sin mamma: ”When I am banging in the table it’s just noisy, but when you Swedes are doing it it’s tradition?” Just så grabben, live and learn and don’t mess with the Swedes.

Hemma hände naturligtvis typ allt som inte skulle hända, så de stackarna som roddade gården hade det hett om öronen. Jag åkte från en fullt fungerande verksamhet, hade förberett i veckor för att det skulle vara så smidigt som möjligt att sköta allt – ändå händer det. Bredbandet strular, kortslutning i elen, vattnet fryser osv. Är det inte typiskt? Men nu är vi hemma igen, hästarna mår toppen, om än lite övergödda på vissa håll (här visslar Snurre lite random och säger att han inte riktigt förstår vad jag menar, medan Klár glatt visar hur hans mage kan guppa). De har vilat i nästan tre veckor nu och från och med i morgon ska vi börja rida dem, beroende på hur infektioner, jetlag, skotjuvar och annat som ibland sätter käppar i hjulen inverkar på planeringen. Tjo – nu börjar ett nytt år med nya utmaningar – det känns som vi inte kunde ha en bättre start än vi fick. Jag är helsugen på vad detta året ska bära med sig för spännande saker.