Jag har diskuterat detta en hel del med ryttare, elever och domarkollegor. Den allmänna känslan är att det varit stramare bedömningsmässigt i vår (det finns säkert undantag) och definitivt mer svajigt. Det är min, högst ovetenskapliga, bedömning utifrån de tävlingar som jag varit ponnymamma, funktionär eller domare på, samt de erfarenheter mina speaking partners berättat om. Jag tror att majoriteten av hästarna tar stryk poängmässigt just nu av nya handledningen, medan ett fåtal premieras. Kanske är vi domare lite väl återhållsamma ibland, av osäkerhet inte minst.Det är ju synd, för många ryttare lackar ur på låga poäng och spretiga bedömningar, vilket jag kan förstå.

Det kräver ganska mycket av en domare att bedöma huruvida hästen verkligen är lösgjord eller inte. Jag har sett hästar som visserligen länger överlinjen, men som landar på framdelen och lämnar bakkärran långt efter sig när de går, jag tror ni alla har sett dem. Ibland kan de på tävling få strålande poäng för att ”de är lösgjorda”. Likaväl har jag sett hästar som slåss mot handen i försök att slita till sig tygel genomgående också få skyhöga poäng, vilket tyder på att handledningen över huvudtaget inte tillämpas i vissa fall, eller av vissa domare. Medan de mer normalpresterande, relativt taktrena, men lite spända hästarna får stenhårda bedömningar (så även av mig själv, som säkert dömt fel åt bägge håll mellan varven). Liksom de med en stadig trav, med trevlig överlinje men bristande sväv – pang så åker de in i brandväggen som slutar vid 5, vilket faktiskt inte alltid känns bra alls att döma tycker jag – det är en vägg jag skulle vilja ha flyttat till 6 för att vi inte ska börja premiera slängtrav för att det är ”billigare” med some faults in outline, än brist på sväv. Likaväl som en del andra med ”lätta att genomskåda-” fel får mellan 0,5-1 poäng lägre idag än i höstas. Tror jag, som sagt sådär alldeles ovetenskapligt.

Jag tror att de som rider bra på bra utbildade hästar, de får antagligen ungefär samma som de fick förr. Men de med enkelt definierade bekymmer, de åker nog på mer stryk än de med luddigare, eller mer svårbedömda problem. Och där i finns det ett bekymmer som leder både till ojämna bedömningar (beroende på hur kompetent domaren är vad gäller ridlära) och till ledsna och förvirrade ryttare. Observera att jag inte vill klaga på andras domarkompetens, jag är en del av den domarkompetens jag lyfter här och jag har säkert i lika stor utsträckning som de flesta dömt helgalet jag också och lär fortsätta göra det, det är en del av att vara domare och människa – man gör misstag och ibland kanske inte heller jag förstår vad jag ser riktigt. Jag funderar på problemet i generella termer, där jag är synnerligen delaktig både som domare, ryttare och finansiär av tävlingsstarter. Förhoppningsvis är detta ett övergående problem. Handledningen kommer säkert att justeras efter input, ryttarna kommer mogna i vad domarna vill se och börja träna lite annorlunda, men jag kan inte låta bli att faktiskt – med risk för att själv fasta i nätet – tycka att en omexamination av lokal- och nationella domare inte vore fel, inte minst för att visa ryttarna respekt. Den makt vi besitter som domare måste vi vara ödmjuka inför.