Jag satt på huk i köket när jag kom till sans. Det var som att långsamt sugas ur en dröm in i verkligheten. Jag blev medveten om vad jag gjorde. Jag dammsög veden. Jag såg mig själv utifrån där jag satt hukandes och – på fullt allvar – dammsög den jäkla veden. Det var då mitt bättre jag tog över ledarskapet i min schizofrena kropp och sa till den duktiga flickan att ”nu får det banne mig vara nog”. Då var ju veden förvisso redan dammsugen, men jag gör nog inte om det. Det kändes inte helt sunt om jag ska vara ärlig.

Hur kan man ens komma på tanken liksom?

Det var anstormning i mitt hus i söndags. Folk som tittar, granskar, öppnar dörrar till skrymslen och vrår som inte ens mina vänner ser. Det känns jobbigt, jag blir nästan illamående av situationen. Jag har så stark integritet och att visa upp mitt hus och hem för alla som vill, är att mentalt våldföra sig på den integriteten. Nyfikna grannar (!) såg vi vandra i vår trädgård när vi åkte förbi, på väg mot vår tillflyktsort under visningstimmen – fascinerande att man viker en timme av sin söndag för att man är nyfiken på hur grannen har det i sitt hus. Alla har vi olika intressen i livet…Men där var också många riktiga spekulanter som tur är. Vi var tre personer som tokstädade i sex timmar samma dag, då hade vi ändå förberett mycket innan. Jag var helt slut efteråt. Det är ju sjukt hur man presenterar sitt hus som att det är bebott, men ändå ska det inte finna spår av dem som bor där. Det blir ett dockskåp utan liv. Djuren avhyses. Katterna ringde sannolikt in till KRIS, katternas rätt i samhället, och ondgjorde sig över situationen. De har nu surat i flera dagar efter att ha fått sin kattlucka låst under tre timmar så de inte kom in. Tiger låg utanför ytterdörren när vi kom tillbaks och yrade om uttorkning, svält, frysskador och allmänt elände. Men inga spår efter dem ska finnas under visningen, de har aldrig funnits i dockskåpet. Inga leksaker, inga matskålar, och självklart inga hår. Samma sak med barnen och man själv, man finns liksom inte. Det visas upp en kuliss. Inga schampon i duschen. Inga tidningar, inga foton, inget klädesplagg. Kläder hittar de naturligtvis ändå när de rotar i klädkammare och garderober, men då hänger de prydligt på rad, färgsorterade så att de ändå ska känna att någon kanske bara varit där och hängt upp kläderna dagen till ära, så att man förstår vad utrymmet ska vara till – det är nog ingen som äger dem egentligen. Vilken märklig värld man skapar av sitt eget hem.

Ingen har sagt att det ska vara så, men om man tittar på hur mäklarna presenterar husen på bilderna så förstår man att det är så de vill att det ska se ut. Och kanske de som besöker också, de som ”gör intrång” i någon annans hus. Det blir ju lättare om man får känslan av att man går omkring i en huskatalog, en inredningstidning eller på ett museum. Här bor ingen. Här har någon bara ställt upp lite möbler.

Vi låg i soffan som döda sillar på kvällen. Somnade extremt tidigt för att nästa dag – STÄDA IGEN. Jo då, omvisning på kvällen. Bara fram med Ajaxen, dammsugaren, trasor och fönstertvätten igen. Djuren slutade inte släppa päls för att det var omvisning, alla som vandrat runt i huset och satt tumavtryck på speglar och dörrar skulle städas bort (! – vad GÖR folk egentligen när de snokar, jag är helt förundrad), handfat och toaletter var onekligen använda under dygnet och behövde nu sanering. Här bor ju ingen. Och så alla nya fläckar man plötsligt ser när man går runt och toksynar sitt eget hem. Dessutom fick gräsmattans alla maskrosor vårkänslor och blommade så där gult och glatt och MYCKET som bara maskrosor kan. Jag kröp runt på gräsmattan och slet av gula blommor, så mina händer är inga frökenhänder idag det ska alla veta. Gula och bruna är de däremot.

Nu hoppas jag innerligt att det inte ska visas något mer, utan att ett glatt gäng ska börja slåss om att få bo här efter oss. Helst 4-5 stycken. Utan att komma hit och inspektera frånvaron av damm, djurhår och människor fler gånger.

Bliki gjorde all time low när han skulle testa ett A-klass program för första gången i fredags. Han låg på, var spänd och het och ville inte lägga pass, travade spänt, var för ovanlighetens skull passtaktig i tölten eftersom han blev spänd när Emmy försökte börja med galopp i programmet. Han är ju ett sjukt vanedjur, han visste att det inte skulle galopperas utan töltas först. Alltså blev han helt störd när Emmy plötsligt bad om galopp. Lilla diagnoshästen. Det blev pannkaka, men jämfört med veckans tidigare skenturer så var han ändå kontaktbar och det var bra. Vi har ju inte ens tränat A-klass program på honom, så det hela var att betrakta som en träning. Den kunde gått bättre, men den kunde också gått sämre.

Dagen efter fick han följa med på lättklasstävling på Dís som ersättare för Snurre, som byttes ut efter sin A-klassning (hejdå, viftade han i hagen med ett elakt flin när hans brorsor gled iväg i transporten i arla morgonstund). Elin fick istället för att rida vara min ena domarsekreterare. Klár var också med och var superduktig, glad och nöjd (och nybadad! Hela han luktade lakrits). Han presterade fint, även om han bytte galopp med jämna mellanrum i fyrgångsuttagningen. Han gör det ofta när han skyggar för något och här skyggade han för grindvakten varje gång. Men det gick bra ändå. I tölten gick han också jättefint, även om han hoppade en del uppe hos mig, och fick sura siffror av lilla mig, men desto gladare av de andra domarna. Bliki skötte sig bra. Gjorde ovanligt fina nedtagningar i T5:an, men var lite stel. I femgången la han en läggning som var riktigt bra, resten galopperade han igenom. Traven var den bästa jag sett honom leverera och det var också kul. Emmy var, efter att ha brutit ihop efter fredagens insats, plötsligt på strålande humör igen. I femgången kom jag ut på vad jag tyckte var lite högt på Bliki (4,9 med bara en läggning kändes högt), så jag frågade min urgulliga sekreterare nr 2 om hon var säker på den siffran, eftersom passiffran blev låg, även om allt annat var 5-5,5. Hon räknade en gång till och sa ”ja”. Men när jag kom hem malde det där i huvudet och jag dubbelkollade Emmys domarkommentarer. Hon var felräknad och skulle haft 0,4 lägre, dvs 4,5. Det hade inte ändrat placeringen, tack och lov, men det gör mig lite rädd för att flera andra femgångsekipage också fått fel slutpoäng för att sekreteraren glömt dubbla tölt och passpoängen. Hoppas de dubbelkollar sina lappar. Hälften av dem räknade Elin, och hon kan femgång, så de bör stämma. Jag hoppas det bara blev generalfel på Emmys. Ofta dubbelräknar jag när varningsklockan ringer att siffran inte känns som den stämmer med bedömningen, men här var det lite stressigt. Vi hade haft långa diskussioner eftersom arrangören valde att bara ha två passläggningar i F2 och vi domare protesterade och krävde tre för så säger Fipo. Har man utlyst en Fipogren, så kan man inte göra om den till något annat. Då får man kalla den något annat redan i proppen, typ femgång special. Men man kan inte på plats säga att man bara har två läggningar. Då kan man ju lägga till steglängdsökning i T8 och baklängestrav i V5. På plats, som en liten överraskning. Inte acceptabelt. Dessutom var det en lättklasstävling då är det ju ännu märkligare att man FÖRSVÅRAR för femgångsekipagen genom att ta bort en läggning. I gamla Fipo kunde man välja mellan 2 och 3 läggningar, men numera är det tre som gäller. Tyvärr är det inte alltid alla som är helt uppdaterade på de ändringar som sker i Fipo, jag har säkert inte koll på alla heller, men vad som gäller i femgång vet jag eftersom det är huvudgrenen i familjen. Jag och huvuddomaren var helt inne på samma linje och fick igenom våra starka åsikter i frågan (vi vill inte vara pain in the ass för arrangören, men det är ju ändå ryttarna tävlingen är till för). Så vi tjafsade en del om det och det tog tid, så sedan hade vi en jäkla rush i poängräkning för att ta igen tappad tid. Men eloge ändå till arrangören att de gjorde om och gjorde rätt. Tidspressen är min enda förklaring till att jag inte själv räknade om poängen, utan litade på att det stämde efter dubbelkoll. Hoppas det inte ”drabbade” någon. Tror inte det är första gången en sekreterare räknar fel i femgången. Den där appen som räknar poäng kanske vore något… *ångest*