30 augusti

Nu har alla valparna dubblat sin vikt och man kan tydligt se att det blivit trångt vid matbordet. Äntligen har Smilla förstått skillnaden när det pips för mat och när det bara pips i drömmarna, vilket livet lite lugnare – både för henne och oss. Hon har tydligt visat att hon vill ut och röra på sig och få liten egen tid, medan de små sover efter att ha fyllt sina runda magar med mjölk. Alltså får hon följa med för att fodra hästarna, eller på en liten sväng i skogen. Småbarnsmamma eller inte – detta är en ras med rörelsebehov. Vi är så fascinerade över att man redan efter en knapp vecka kan se olika karaktär hos de små blinda och döva korvarna. Det är svårt att få något vettigt gjort när man har sådan underhållning. Både mitt sovrum och mitt kontor är för tillfället flyttat till rummet där valparna bor. Är man kontrollfreak så är man.

31 augusti – 1 vecka gamla idag ❤

Vad tiden går fort! En vecka gamla redan och nu längtar vi efter att de snart öppnar ögonen. De sover och äter och kryper runt och letar efter varandra i lådan, vilket kanske inte låter så spännande – men det är det faktiskt. I alla fall om man är lika nördiga som vi.

2 september

Det råder total harmoni i valplådan. De små sover och äter och gosar ihop sig. Smilla är också stencool med dem nu och sköter dem perfekt. Lugnet före stormen antar jag, när man plötsligt ska ha 5 busiga MASar som springer runt överallt. Jag får passar på att njuta nu och ska montera ihop deras lilla hage i helgen, för nästa vecka misstänker jag att de kommer börja försöka klättra ur sin låda och gå på upptäcksfärd i samband med att de öppnar ögonen.

3 september

Nu börjar de se ut som hundar, allteftersom huvudena liksom vecklas ut och de har börjat få en nos <3. De flesta börjar också få pigmentering på nosen.

7 september

Idag fyller puppisarna 2 veckor 🥰. De är faktiskt alldeles underbara-hela gänget. Batman o Wonder Woman har börjat öppna ögonen 👀 och Batman kan också sitta lite. Superman har passerat 1kg på vågen, som den matglada knubbis han är. På bilden ser det ut som efter en riktigt bra studentfest. Ungefär så sover de jämnt. Helt utslagna, gärna på rygg och fullständigt trygga. Smilla är fantastisk med dem, håller dem rena och fina och vet precis när de behöver käk. ❤️

8 september

Idag började Batman att gå! Det vill säga han började använda bakbenen. De andra släpar fortfarande tjockisrumporna efter sig när de tar sig fram. Ändå går det väldigt fort för dem att förflytta sig 🤣. Men Batman ❤️ Först med allt. Hade han inte haft snopp, hade han aldrig lämnat detta hus. Älskar honom 💪🏻

11 september

Valdagen firar vi med att ta bort frontbrädan på valplådan och sätta upp en liten hage framför den, så små korviga ben kan få lite motion och nyöppnade ögon se lite mer av världen än valplådan väggar. Spännande & läskigt på samma gång. Batman fattade direkt hur man tar sig ur lådan, men framförallt hur man klättrar tillbaks i den 💪🏻 Ännu är han ensam i syskonskaran om just det. De andra rullar ur lådan och vimsar omkring lite pipandes, medan han kravlar i och ur som han vill 🙄🤣. Min kille det. Batman bör komma till en familj med intresse av någon form av träning, för han har extrem fallenhet för det.
Nu börjar de alla komma på att de kan göra ljud. Det morras, skälls och gläfses medan de brottas lite klumpigt med varandra. Pälsen börjar också växa och man ser lite lurv på de tidigare släta, korthåriga benen framförallt.

15 september

Igår fyllde de små 3 veckor och plötsligt har vi små minihundar i huset. De ser ut som leksakshundar, så galet söta. De älskar att låta – det morras, pips, skälls, brottas, nafsas (på varandra) och det är ett gäng starka, kavata och välmående små valpar. Vissa klart modigare än andra (läs: Batman), mer försiktig är exempelvis Zorrolina – utan att vara nervös, bara lite mindre våghalsig. Nasse (Superman) med sin stora och lite klumpiga kropp kan helt klart mutas till att klara saker som han annars tror att han inte klarar – typ klättra tillbaks i lådan, om bara mjölkbaren öppnar där när han är ute och vimsar. Om mjölkbaren inte är i närheten, har han stora svårigheter att kravla tillbaks i lådan, då hänger han på kanten och piper hjälplöst. Som karlar i allmänhet alltså, de behöver tydlig motivation så presterar de. 😉

Igår firade vi 3-veckorsdagen genom att prova något annat än mammas mjölk. Köttfärs och ägg var en höjdare. Tror de ser fram emot dagens höjdpunkt idag, när det är dags för nästa omgång. Älskar att det står i alla valpböcker ”om de inte vill smaka kan man öppna munnen och lägga maten på tungan”. Inte vill smaka – tjena. De här slevade i sig den lilla tuggan efter 0,1 nanosekund – här behövs inte öppnas några munnar. #matvrak

19 september

pigga, busiga och härliga är de alla fem ❤️ Karaktärerna framträder alltmer, de är både lika och olika. Igår blev de avmaskade (det blev även Elin som fick avmaskningsmedel lite överallt när de protesterade mot den läbbiga vätskan). Nästa punkt på listan är kloklippning. De börjar få vassa små klor 😅, Smilla har rivmärken på hela magen. Idag fick de också leka en stund med leksak (som vi får vakta så inte mamma Smilla går in och snor 🙄). De har börjat springa små race på sina korta ben, hoppar och busar. Alla kan nu ta sig i och ur lådan och alla har spring i benen. Härligt att se livsglädjen i dem och att de har så roligt med varandra 🥰

22 september

igår fyllde bustrollen 4 veckor 🎂. Det firade vi genom att de fick vara utomhus för första gången. Det var läskigt och spännande. Första gången var de bara ute en kvart. Andra gången lite längre. Sedan sov de som stockar 🪵 i flera timmar.
Igår kom även den första av de blivande nya hemmen på besök. En av valparna knatade rakt fram och sa ”hej, jag vill bo hos dig”. Praktiskt nog en av de som jag tror kan passa utmärkt i det mycket aktiva hemmet också. 👌

Nu brottas det rätt tufft och det hängs i ben och öron 😅. Det morras och gruffas och leksakerna är både uppskattade och en anledning att kivas lite. De är sjukt söta, ljuvligt pigga och alldeles alldeles underbara (ännu så länge). Smilla bowlar lite med dem ibland, men hon älskar sina små ❤️

26 september

idag är en stor dag, då trollen fått tillgång till både kök och TV-rum. Enbart en har vågat kravla över trappsteget och in i köket såhär långt. Han har också örnkoll på hur han ska navigera sig tillbaks till sängen i buren. Ena stunden lallar han runt i köket och kollar in allt, i nästa ligger han tillsammans med syskonen i sängen och myser. Om ett par dagar kommer han få sällskap av syskonen i köket. Jag låter dem ta allt i sin egen takt ❤️ Nu har alla fått sina klor 🦞 klippta också, de var sylvassa. Smilla diar dem oftast stående nu, både så alla ska få plats, men också för att undvika det värsta rivandet misstänker jag.

3 oktober

oj vad tiden flyger iväg. Alla mår jättebra och vi försöker vara ute så mycket som möjligt nu. Ofta i lite korta omgångar, 30-45 minuter, eftersom det är blött och kyligt ute. Nasse superman har sprängt 3 kg-gränsen och minstingen Zorrolina väger 2 kg, så nu börjar de bli rejäla. Luddiga är de också och luktar alldeles ljuvligt valpigt. ❤️ De har fått ett babygym att roa sig med. Väldigt kul tycker de kaxigaste. De hittade bara leksakerna som var på underlaget. Förutom Batman som direkt såg att det fanns skojigheter i luften också.

7 oktober

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera nu. Det är så mycket besök av valpköpare och bekanta som alla vill se de små luddtrollen. Däremellan ska man försöka jobba och sköta gård och hästar. Det är ganska stressat den här veckan, men att titta på de fem små en stund kan göra underverk med puls och själ. De har bra rutiner, de svimmar vid 21-tiden och sover som stockar hela nätterna. När det börjar ljusna lite vid 6 så vaknar de pigga och busiga. Smilla matar dem, sedan får de vänta medan vi går ut och matar hästarna. Då är det liv i luckan när vi kommer in – fem små med mätta magar och 10 timmars energisamlande i benen står och hoppar i sin valphage. Jag brukar släppa ut dem så de får rasa av sig någon timme, innan de får sitt torrfoder och kan sova en stund igen. Vi har i möjligaste mån börjat släppa ut dem direkt efter matning och/eller sovstund så de ska lära sig att göra ifrån sig ute. Igår var också första dagen de fick tuggpinnar. Väldigt uppskattat, även av Smilla som vi fick hålla borta från pinnar och puppisar, då hon ville ha alla pinnar själv. Känsligt det där med tuggisar…

Nu får de torrfoder fyra gånger om dagen, men Smilla diar dem också i alla fall tre gånger om dagen. De är stora och tunga och har vassa tänder så hon är tålig måste jag säga. Även om hon är tydligt trött på dem ibland när de anfaller henne i flock för att suga tag i en tutte.

Nu har alla blivande familjer hälsat på sina småtroll, även de som bor långväga bort. Det är härligt att se att alla längtar så efter sina små nya bästisar.

11 oktober

”Herregud så jobbigt med en valpkull” ”Nu kommer du inte få sova på flera månader” ”De kommer riva huset” osv osv. Man fick många glada tillrop (not) när vi berättade att en kull var på gång. Ofta av människor som aldrig själva haft en valpkull, sällan ens en valp. Sedan var det min kloka vän med riktig erfarenhet som sa ”det är alldeles underbart. De är jobbiga några dagar innan de åker, fram tills dess är det bara ljuvligt”. Såklart hade hon rätt. Åtminstone såhär långt. Det är en fantastisk resa och så mycket glädje de här trollen ger. När man kommer in möts man inte av en glad hund, utan av en hel bunt nyfikna, glada, pigga och busiga småtroll. Imorgon blir de sju veckor och just nu vill jag inte leverera en enda valp utan ha dem kvar och snusa på dem varje dag. Jag hoppas att de blir alldeles odrägliga sista veckan så jag gladeligen skeppar iväg dem när det blir dags, för det här tornar upp sig till en känslomässig katastrof. Så mycket man älskar dem och uppskattar deras personligheter. Galet. På förskolan ”Luddtrollet” har vi både tuggpinnestund och sovstund. Däremellan busas det friskt utomhus – tacksam för att vi haft bra väder så de har kunnat röja loss mycket utomhus och bygga upp koordination, muskler och hundspråk.

13 oktober

En viss skillnad märker man på dem sista veckan. De är intensivare. Fortfarande tacksam för att vädret ger oss möjlighet att ha dem ute när det pyser av energi i dem. Det räcker ofta med 45 minuters röj, så är de hanterbara inne ett tag, innan det är dags att pysa av sig ute igen. Igår var en stor dag – den första promenaden för dem allihop! Först tog jag ut alla en och en och gick med dem genom gården. de flesta skuttade storögt med, några fick man peppa lite mer för att de skulle våga lämna tryggheten kring huset. Nästa stora utmaning var en gemensam promenad upp i en kuperad vinterhage. Oj vad det skuttades, trillades och hoppades under de 10 minuter vi var ute. Det var både mentalt och fysiskt utmanande att ta sig upp och ner för backen i hagen och vi inbillade oss att de alla skulle svimma av utmattning när de kom in. Utan vidare kommentarer kan jag konstatera att så ej var fallet. Möjligen somnade de lite tidigare igår kväll, men det var allt vi märkte på dem efter den ansträngningen. Istället har de nu kommit på att det är väldigt kul i stora världen och gör allt för att forcera barriären mot ytterdörren, modigt ledda av fronfiguren Batman. Nu är det också sällan alla sover samtidigt. Alltid är det någon av dem som är vaken och tuggar på något, sliter sönder en tidning eller något annat kreativt/destruktivt beroende på hur positivt man vill se på saken.

Det är en härlig syn när man har små vovvar precis överallt när man ser sig omkring i köket ❤ Love it!

17 oktober

Nu är det ett otroligt intensivt gäng här hemma. Energin bara sprutar om dem. Underbart! Och bitvis helt galet 😅. Golvet är fullt av sönderrivna kartongbitar, delar av min rottingfåtölj, lerspår och diverse tuggisar, leksaker, kuddar och andra spännande fynd som någon hittat. Idag har de besiktigats och det var ett äventyr att trängas in i en bur, åka bil, komma på nytt ställe och bli klämd på och stucken-inte bara en gång utan TVÅ! Batman var kränkt (han blir även kränkt av att bli avmaskad), de övriga mest förvånande. Alla skötte sig toppen och samtliga var utan en endaste anmärkning, vilket veterinären själv konstaterade inte var så vanligt. ”Jag brukar alltid hitta något, men det här var en riktigt fin kull”. Jag tror de orden minskade Batmans kränkthet något. Superman fick följa med en anställd ut på rundtur på kliniken, då han var klar först och hon hade valpabstinens. Väl hemma fick de rasta sig lite och sedan svimmade samtliga av chock, utmattning och möjligen kränkthet-i alla fall i fladdermusens 🦇 fall.