Att föda upp hästar kostar pengar och tid. Det är inget som mer än en handfull människor i världen kan försörja sig på. Uppfödare blir man av passion för islandshästarna, av glädje över att se nya föl födas utifrån kombinationer man själv suttit och spekulerat ihop. Av spänningen av att se sina avkommor ta rosetter på tävlingsbanan, eller lyckan av att se dem ge sina nya ägare glädjetårer. Av att uppleva den bubblande lycka det är att se sin unghäst bära ryttare för första gången, eller ta sina första töltsteg. Det är i alla fall därför vi föder upp våra hästar och älskar dem redan på pappersstadiet. Vi har två riktigt bra avelsston vars styrkor och svagheter vi känner väl och vi sparar aldrig på hingstmaterialet. Vi väljer dessutom hingstar som vi känner till och har sett i olika situationer, vilket gör att vi kan bedöma deras lämplighet som kombination till våra ston.

Vi föder bara upp ett föl per år i snitt, för att kunna ge den tid och den energi åt avkomman som vi vill. Ännu så länge är vi löjligt stolta över alla våra avkommor. De är trevliga, ridbara, vackra och rör sig bra. Precis det vi själva söker i en häst. Fördelen med gott material är att man får chansen att välja goda hem. Vi har den stora lyckan att ha hittat nya ägare till våra uppfödningar som med kärleksfulla händer sköter om dem efter konstens alla regler.

Fína från Skarpäng (f:´10), undan Lilja och efter Váki från Österåker.