Roligt, nyttigt och lärorikt! Så kan man väl sammanfatta de två dagarna med bästa farbror Eyjólfur. Som det alltid är. Det blir en god stämning, deltagarna bjuder på sig själva och han är på ett strålande humör. Den här gången deltog jag inte själv, utan tänkte att jag skulle vara åskådare. Vanligtvis hinner jag aldrig se något av kursen, mer än mina egna lektioner, eftersom jag är både mat och logistikansvarig, vilket blir tämligen körigt. Ännu körigare blir det när vi ska ha tre hästar med oss och bara har plats för två i transporten. Därför blev det de två tjejerna som representerade familjens deltagande den här gången. Det var jag extra tacksam över då första gruppen fick springa bredvid hästarna halva lektionen i övningen ”tölt i form från marken”. Det var ett gäng ganska rosiga människor i det tunga ridhusunderlaget, som fick sig ett morgonpass de inte hade räknat med. Eftersom farbror E var på ett särdeles gott humör höll han också lektioner som inte var de planerade 45 minutrarna, utan en och en halv timme. Det blev mycket tölt på kursen och mycket lek med utrustning. Viktringar för de travtaktiga hästarna, stångbett för alla som ville prova. Bliki gick väldigt fint på stången, efter att farbror E och sedan Emmy utbildat honom hur han skulle svara på det från marken. Många provade stången och det är ju så bra att göra det under guidning. Vi pratade i bilen om att ett problem är att många dunkar in ett stångbett som korrigeringsbett, utan att vet hur de ska rida på det. Aha, sa farbror E och så fick vi då oss en grundläggande kurs i stångbettsridning. Sista dagen fick Emmy placera huvudet i tölt och eftersom Bliki var ytterst nöjd med sitt liv efter kursen, så kunde han gå hur djupt som helst utan att tappa tölten, och verkligen släppa fram rörelserna genom kroppen till farbrorns förtjusning. Även Snurre skötte sig utmärkt och visade att gammal är äldst, dvs han gick i fin form utan stång. En övning var riktigt bra. Man satte en longerlina i handen på ryttaren och longerade ryttaren på en 8 meters volt. På så sätt kunde man kontrollera hur väl hästen följde hjälperna (ett annat alternativ är att rita upp en TiH bana förstås). Det gick ju inte att falla ut ur eller in i volten utan att det märktes på linan. Nyttigt – rekommenderas!

Jag är en vän av förändring. Nu kanske det inte är en livsomvälvande förändring att flytta sin blogg, men dock. Man ska inte förakta de små tingens värde. Det känns mer praktiskt att ha allt på ett ställe och att dessutom jobba i ett verktyg som är mer flexibelt och därmed roligare att hålla på med.

Idag är ingen vanlig dag… för idag är det – tadaaaaa – ingen födelsedag, men väl en dag då farbror E sätter sin godmodiga uppenbarelse på Sveriges mark igen. Det blir kurs i dagarna två från och med i morgon. Idag ska tant laga mat till 17 personer, packa transport, skjutsa hästar, hämta farbror och däremellan jobba. Så jag börjar med detta. Att skriva här. Det verkar väl vettigt? Nåja. Jag tror jag får ihop det, det brukar lösa sig. Den här gången ska jag inte själv gå, jag har gett min plats till Spás nya ägare, eftersom jag tänkte det kunde vara en trevlig start för ekipaget. Däremot ska bägge tjejerna vara med och jag ska vara kock, chaufför, ponnymamma och allmän resurs. Det är ju i ärlighetens namn för tjejernas skull som jag åtar mig omaket med att arrangera detta spektakel. Det är fantastiskt att ge alla ungdomar på kursen den grund som farbror E står för i form av syn på hästarna, vikten av lösgjordhet, inlärning, hantering, problemlösning med mera. Den här gången är hela 7 ungdomar på plats och det är så kul. Om de kan ta till sig detta i unga år och basera sitt fortsatta hästliv på det, så känner jag att det varit värt varenda stressig sekund för egen del. Elin tar med sig Snurre och Emmy får ha Bliki, som nu är så ljuvlig att det är en fröjd att se honom. Visst han får fortfarande spel om någon kommer i full galopp bakom honom och han är fortfarande knepig att fånga i hagen, men vilken underbar häst att rida när han är mellan hjälperna. Igår tränade vi ökningar, eller rättare sagt nedtagningar. Ökningar kan kan.

Bliki

Emmy har ökat som sjutton och sedan spänt sig lite och ”hooo hooo hooo”:at ner honom när kurvan närmat sig. Det innebär att han har spänt sig också, först i ökningen och sedan har det blivit en trist nedtagning, om det ens blivit någon. Jag tror inte hon är ensam om att släppa ramen i samband med steglängdsökningarna. Säsongens uppgift är att lämna det amatörmässiga gas&bromsandet och istället övergå till riktig ridning i moment 2 av T3. Igår fick hon i uppgift att tänka 10% ökning och 90% nedtagning och att vara noga med ramen. Ett par stegs ökning och sedan nedtagning på 90% av den förvisso väldigt kort sträcka som vi valt att jobba på (och då inte på långsidorna, utan på en halv diagonal någonstans, exempelvis från mitten av långsidan till mitten av kortsidan). Hon fick då både utrymme och tid att sätta honom i arbete i nedtagningen. Hon kraschade i staketet de två första gångerna, just för att det blev fel fördelning, för lång ökning och paniknedtagning. Inte fysisk krasch så stickorna rök, men en psykisk/estetisk, dvs det blev staketet som bromsade, inte ryttarens hjälper. Men när hon började tänka nedtagning tidigt, redan direkt när hon ökat, då hände det grejer. In mellan hjälperna och lång bromssträcka under arbete. Han blev helt underbar och trampade ner i tempot, i form. Tant var nöjd på marken, ungen var nöjd och nöjdast var kanske hästen som fick gå in i boxen efter väl utfört värv. Det lär ta tid innan han är lika kommunicerbar på banan, men det måste ju börja någonstans och där är vi nu.

I lördags fick två av våra hästar vara med på TiH dagen och visa nivå 1, respektive nivå 2 i TiH. Klár från Lindnäs (efter Skýr) är fortfarande unghäst och orkar inte ett helt program i tölt, så han visade nivå 1 i trav. Det gjorde han riktigt bra, även om den långa pälsen och en rund mage gör att han är lite seg såhär års. Bliki från Skarpäng (e: Ìsar) gick både nivå 2 och sedan nivå 1 (på domarexaminationen) och vi är så nöjda med honom. Han blir så lätt spänd, men han skötte sig utmärkt trots nytt ridhus och stor publik. Bliki och Emmy fick ett härligt omdöme: ”det här är ett roligt ekipage att träna, för de har inte så långt kvar för att bli riktigt bra på det här”. Det var första, men inte sista gången som de här två hästarna syns i TiH sammanhang. Nu hoppas vi på att det arrangeras tävling snart!

Klár övar TiH i höstas på Edeby gård, där TiH dagen hölls.

Foto: Trausti Thor Gudmundson

Här kommer vi samla smått & gott, nyheter och tankar i bloggform, seriöst och mindre seriöst. Välkommen & välkommen tillbaks!