Vad var det jag hade som rubrik förra gången? Just det – ljusning i sikte. Det var tåget som kom, visade det sig. En tidig morgon hittade jag Atlas med svår kolik i boxen. Det finns kolik och så finns det kolik. Detta var av varianten jag helst inte vill möta igen. Ultuna var fantastiska och de räddade vår häst, efter att vi under en hel vecka kastats fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Nu är han pigg som en mört igen och det är märkligt att tänka sig hur sjuk han var bara för två veckor sedan. Enda spåret efter hans sjukhusvistelse är att vi tvingats helraka honom, då Ultunas frisörsalong lämnade en del övrigt att önska. Men hellre att de räddar hästen än klipper snygga frisyrer. Så nu har vi fått ansluta oss till dutt-folket som täckar på och av i takt med att vädret växlar. Inte min grej, jag rakar ytterst sällan, inte ens bogar. Undantaget var Lakkrís förra året som satte mammutpäls i augusti – honom fick vi raka minimalt på bogen, i övrigt är jag som sagt inte så förtjust i rakande. Dels tycker jag man sätter mycket av det naturliga ur spel, dels har jag sett hur frekvent rakande skapar svinborst. Att man på superluddiga pållar får raka lite på bogen har jag inga synpunkter på, men helrakning är jag tveksam till. Men som sagt, nu är vi där själva – om än till detta nödd och tvungna.

Nu är vi helnojjiga med denna häst, som redan innan var den mest duttade vi äger. Elin tar en extra sväng i stallet vid midnatt och tittar till honom, jag är alltid morgontidig och fodrar innan 6 (tack och lov, tror inte han klarat sig så länge till där han låg), så han har nästan dygnet-runt övervakning. Vi vågar inte ha honom i normala hagar där det är jordigt och han pillar i sig sig sand och jord i letandet efter spirande grässtrån (vi orkar inte med sandkolik också ovanpå allt), utan han får gå på ytor där det finns lite fjolårsgräs att tillgå. Dessutom kapar jag ner sly (bra anledning att göra det) och slänger in i hans hage, så han (& hans bästis Klár) har att knapra på.

Efter tre år utan att betäcka några av våra ston så har jag faktiskt bokat både Lilja och Fína till varsin kavaljer. Vi får hoppas allt går bra och att det nästa år blir föllycka här. Tills dess ska vi hägna in mer mark, dra nya vintervattenkoppar och bygga ett nytt stall. Något måste man ju roa sig med i Covid-tider.