Så är vi äntligen vid slutet av detta förfärliga år. Jag ska inte gnälla för egen del, jag vet att många andra har haft det betydligt värre och sorgligare i pandemins spår, även om vi också haft vår beskärda del av skit och sjukdom. Jag hoppas verkligen att nästa år bringar lite ljusning i Covid-helvetet och att vi ska kunna börja umgås med varandra och med våra älskade äldre utan att vara livrädd för att det innebär en enkelbiljett till IVA.

Om det blir en tävlingssäsong på bred front återstår att se. Elittävlingarna (nivå 1 och SM) kommer i alla fall, som det ser ut nu, att kunna genomföras. Atlas skulle enbart ha gått just dessa tävlingar enligt vår plan, så i hans fall blir det ingen skillnad, men Lakkrís hade vi hoppats på kunna starta F1 på några nivå 2:or, men det är väl inte omöjligt att det blir några sådana heller. Säsongen startar ju sällan innan maj och tills dess har det förhoppningsvis blivit bättre. Lakkrís är i väldigt fin form, både fysiskt och mentalt. Han känns nöjd och kraftfull.

Atlas är inte på topp, vilket han inte heller behöver vara nu, men är heller inte dålig på något sätt. Han har inte kommit lika långt i utvecklingen som Lakkrís, han har mycket som är bra redan, men han är bara i början och går ännu på en bråkdel av sin kapacitet. Första året gick i princip åt till att lära känna honom och att bygga om honom från karlhäst till Elinhäst. Först nu börjar hon ställa lite mer krav på att han ska börja bära lite mer. Det är en spännande resa.

Snart hämtar vi hem Ljómi för aktiv vila en månad. Det innebär att vi håller igång honom, matar och skämmer bort honom, innan han ska tillbaks i februari igen. Planen är sedan att han kommer hem en kort omgång till, innan visningssäsongen tar vid. Så hoppas vi att vi kan hålla hullet bättre än i våras. Jag passade på att köpa hem en omgång med dunderhösilage med en kvot på över 8, som han kan få smocka i sig. De andra får nöja sig med kvot 6,6, vilket är ganska mycket det också, men hästarna hos oss rids nog lite mer än genomsnittliga islandshästen i Sverige så jag föredrar lite högre värden. Så här års låter vi våra hästar bli lite runda (inte feta), vilket vi tycker att de verkar må gott av. Då har de att ta av när vi börjar växla upp inför vårsäsongen och de är nöjda, mätta och välmående under vintern. Vårt sommarbete är magert, vilket gör att vi kan ha koll på hullet även under sommaren – därför behöver vi inte banta våra hästar på hösten, som många andra.

Díva har fått sin första introduktion till ridhästlivet. Jag har jobbat henne lite från marken, lagt vojlock och gjord på henne och vant henne vid att gå in i stallet. Vi har inte suttit på henne ännu, då hon är stor och jag känner att hon bör få några månader till på sig att mogna fysiskt innan hon får ryttare på ryggen. Nästa år är det Spókis tur. Honom är vi väldigt nyfikna på. Han är mycket välbyggd, stor och rör sig mjukt och stort. Dessutom är han supercool (liksom Díva). Vi är tre i familjen (och några utanför) som är lite småsugna på honom faktiskt. Låt oss hoppas att 2021 blir ett härligt, roligt och positivt år!