Vi åkte och hälsade på Ljómi och passade på att packa med oss Lakkrís för att få lite hjälp med passen. Elli har aldrig sett Lakkrís tidigare, men hoppade upp och hästen la sig som ett spjut vid första försöket. Sedan la han honom lite här och där i ridhuset när han kände för det, en hel långsida med enhandsfattning osv. Det blev ett tydligt statement dels att hästen är helt öppen och stabil i passen, men också att den måste läggas noggrant, med fart och att både anlöpet och läggningen kommer från sitsen för att få honom i rätt balans och öppna möjligheten för passgreppet.

Det är ju lite dubbla känslor, det blir ju svidande tydligt att det är en ryttarbegränsning som är problemet just nu, det kräver erfarenhet att rida bra pass, samtidigt är det så härligt att se vilken jäkla bra pass det finns, så nära, i hästen. Bra balans, bra tempo, fin takt och vackert steg. Elin fick mycket kloka tips och råd inför sin passträning och hon var väldigt inspirerad och glad efter lektionen.

Ljómi såg glad och välriden ut. Han har blivit betydligt vuxnare i kroppen sedan vi såg honom senast i träning, i april. Nu får han någon månad till i träning och kommer sedan hem för en ny kort vila.