Nu börjar vi förbereda oss för att sälja vår maskot – Leiri. Nu har vi 7 ridhästar, vilket är ohållbart för oss att hålla i träning när vi också jobbar. Vi vill träna honom ett par månader till, så han stabiliserar sin överlinje och släpper ut rörelserna lite till (och förhoppningsvis går ner lite i vikt). Han är född 2013 och är Sóleys sista bebis. Pappa är DunderDivar. Leiri är jordens snällaste, vänligaste häst. Han går precis så fort eller sakta som man ber honom om, vill alltid göra rätt och har noll spänning i sig. Vill man rida på bus- & galopptur så spränger han fram i full fart, vill man plocka svamp så går han och strosar tillsammans med en. Tycker han något är läskigt tvärstannar han, istället för att springa. Han är verkligen en bästa kompis.

Som jag skrivit är han lite efter i utbildningen för sin ålder, det var osmart av mig att bryta benet när man äntligen tänkt sig påbörja utbildningen.  Så han är på en 5 1/2 årings nivå ungefär. Vi räknar med att han om två månader ska ha kommit upp i en normal 6-årings nivå i alla fall. Han lär sig snabbt och är väldigt samarbetsvillig och trevlig att jobba med. Behöver blir mer mjuk i sidorna och naturligtvis stärka sig generellt. Steget kommer utvecklas mycket det kommande året. Han är utrustad med mycket påskjut och behöver därför jobba med bärigheten, men han är fint byggd (förutom att han har 60 kilos övervikt), så han bör kunna bli en fin och stadig liten ponny i femgång, med rätt ryttare. Har bra tempo i kroppen, är lagd i pass (söker den själv). Den är inte tränad, men den kommer bli fin och han tycker den är rolig. Leiri är kring 139 hög. Sanslöst vänlig, lite storögd inför nya miljöer och utmaningar, så man får vänja in honom vid allt lite klokt – gör man det är han helt obrydd sedan. Vi kommer välja hem extremt noggrant. Han förtjänar oceaner av kärlek och eftersom han tillhör de hästar som bara säger JA, måste hans ryttare ha förstånd att inte begära mer än han orkar och klarar. Han kan vara lite bånglig i box (har gått på lösdrift såhär långt), men han är typen som efter en vecka kommer älska sin box om man vill ha honom uppstallad. Även i skoning kan han göra passivt motstånd, genom att bli tung på benet som ska skos, men han GÖR ingenting och det känns som en typisk unghästidé. Välj en hovslagare med lite humor, så går det utmärkt. Han har ingen sjuk- eller skadehistorik bakom sig alls. Vill du, eller någon bra person du känner, hälsa på Leiri, så hör av dig. Stallplats kan ingå i ett köp, vid behov.

Vi tog våra små sommarrunda svartnosar och åkte till Tunabanan för att stämma av formen. I 30 graders värme, troligen närmre 50 där jag satt i sekretariatet, fick de visa upp sig för 5 par granskande ögon. De gillar inte varandra, så vi har fått investera i ännu ett portabelt staket, så de kan ha varsin hage på plats. Atlas har aldrig startat V1 och T1 förut, och det var första gången som han och Elin var på ”riktig” tävling tillsammans. Tidigare har de startat en inomhustävling i V2 och T3. På Island har han bara gjort två starter i V2 tidigare, så han är minst sagt orutinerad. Dessutom ovan vid så stark sommarvärme, innebar att han blev starkt påverkad och han var tung och trött. Elin fick jobba hårt för att hålla ihop den stora kroppen och få upp honom tillräckligt för att behålla tölten. Han var lite ojämn i det korta och laddade inte iväg så kraftfullt i ökningar och i trav som han brukar. Han gick helt enkelt på ovanligt låg nivå. Han dundrade in två SM-kval ändå, med marginal. Elin fick svart på vitt vilken ljuvlig häst hon fått hem. Hon kände ju att det var långt ifrån hans ”vanliga” status, och med de poängen i ryggen känns det tryggt ändå.

Lakkrís var det motsatta – knallhet. Han började i en femgång. Egentligen var han anmäld i fyrgång, men Elin tycker att passen suttit så bra hemma att hon ville prova en F1:a på honom. Planen var egentligen att hinna åka och träna programmet på bana innan tävlingen, men som vanligt hann vi inte med allt vi så fint planerat. Han hade helst velat springa alla 4 1/2 varven i full galopp och med vanligt bett i munnen var han inte direkt lydig. Naturligtvis inte några läggningar och skitpoäng. Till T1:an betslade hon upp och var lite mer beredd på powern i honom. Han gjorde en jättefin uttagning, med väldigt spridda poäng – tre domare var på 6 eller däröver, men slutpoängen landade på retliga 5,97 – 0,03 från kval. Men vi var jättenöjda med honom, han gjorde sin bästa T1:a hittills och då red Elin honom väldigt försiktigt i högre tempot, eftersom han varit rollig där tidigare. Det finns betydligt mer att plocka där och vi är självklart glada för den 6,5:a som han fick i slutpoäng av en domare. Nästa gång är det enbart Atlas som hon åker med, så får Lakkrís lite tid på sig att jobba vidare med passen. Det känns som oceaner av tid att kvala till nästa år.