Vad gör man när tävlingssäsongen är uppskjuten på obestämd tid? Ja vi ägnar oss åt att träna och uppskattar tiden vi fått över på helgerna. Sovmorgon har inte existerat för mig på några år, men nu kan jag till och med unna mig en sådan ibland. Vi har anordnat fler kurser än vanligt och vi hinner rida alla våra hästar – bara en så’n sak. Emmy har så sakteliga börjat återvända till ridningen igen, vilket också gör att alla fem ridhästarna som vi har hemma just nu får regelbunden träning. Annars är det alltid en eller två man har ständigt dåligt samvete för, så det här känns bra. Leiri är den som jag alltid haft svårt att hinna ge den tid han skulle behöva för att utvecklas, men nu har det börjat hända ganska mycket med honom. Han börjar bli mer ridbar och balanserad, inte riktigt så unghästvinglig längre. Pigg, men kontrollerbar och med lite mindre rondör allteftersom han tränas. Han behöver fortfarande hjälp att klicka i sitt kugghjul, men när han väl är där och släpper i kroppen så visar han härlig potential. Jag har fått några riktiga moments ute, när han kommer upp i bröstkorgen och är helt underbar i tölten. 20 meter senare orkar han inte vara där längre, men bara att få känna glimtarna gör att man bara vill träna mer och mer… Mer rakriktning, mer skogsturer och lite mindre mage står på programmet för honom. När han är tillräckligt färdigutbildad kommer han ev. säljas – men det är inte hugget i sten. De där stunderna han lyfter upp sig gillar jag skarpt, liksom hans fina sätt och lagom med vilja (till skillnad från våra svarta bängbulor som skulle kunna springa hur fort som helst, hur långt som helst). Även Emmy har ett gott öga till honom, då han inte har någon svag gångart, vilket är underbart med en femgångshäst. Så vi får se. Fortsätter hon att rida regelbundet kan det bli så att Leiri blir hennes kompis. Eller  min.

Någon eller några ska säljas inom en inte alltför lång framtid i alla fall – men det gäller att matcha rätt köpare med rätt häst, här kränger vi inte hästar hur som helst.

Leiri är en ljuvlig individ

Tyvärr kan vi inte åka till mamsen i påsk som planerat. Det är som det är och vi ringer henne ofta istället. Om en månad ska smittan peaka i Stockholm är det sagt, och det är ju ett tag tills dess. De som sitter instängda i hus och lägenheter och inte reser som förr, inte kan gå på sina träningar, restauranger eller ha middagsbjudningar påverkas antagligen mycket mer och kanske känner en större rastlöshet än vad vi gör, som fortfarande rasar i säng på kvällarna efter fodringar, ridning, stallfix och så vårt vanliga jobb på det. Det är nu vi hästmänniskor inser att vi är ett osocialt släkte – när karantänen inte påverkar vårt dagliga liv så mycket. Vi som roddar hela gården orkar inte vara så sociala, förutom ibland – då med minimalt jobb inblandat. Med åren har umgänget blivit viktigare än att imponera med matlagningsskills. Jäkligt skönt.

Igår red vi 6 hästar i solen. Jag sitter i slutfas på ett jätteprojekt så ridningen har stått tillbaks för min del under veckan. Även gammelSnurre fick komma ut i skogen. Han älskar det. Han blir 20 nu och rids ytterst sällan, ryggen har blivit lite hängig och magen rund, men han är pigg och glad. Lydnaden är väl sisådär – jag fick igenom ungefär 0 av 100 försök till halvhalt i tölten igår, men han är bäst ändå. Han startar tölten och sedan kör han, man får liksom bara acceptera det och följa med. Man måste bara älska honom. Vi kryddade dessutom dagen med att fika ute i solen mellan ridpassen – första utefikan för säsongen. Underbart.

Lakkrístrollet får behandling på vibrationsplattan

Efter att ha funderat på bra hjälpmedel för att hålla hästarna fräscha under tuff träning, eller under rehab så gjorde jag en undersökning vad som faktiskt är evidensbaserat vad gäller hästmojänger. Det finns så himla mycket och en hel del refererandes till ”xx tycker detta är jättebra”, men helt i avsaknad av oberoende kliniska studier. Det som jag föll för var vibrationsgolvet. En ganska enkel mojäng, flitigt använt inom trav och galopp, numera också inom storhästvärlden och med dokumenterad evidens på positiv effekt. Vi fick vårt i fredags kväll och nu har vi haft alla tre killarna som är i hyfsad kondition på det och alla tre verkar mycket positivt inställda till själva behandlingen. Återstår att se vad det ger för effekt, det lär vi först se om några månader.

Lakkrís & jag vann även fyrgången i Corona Cup. Med tanke på att vi tog endast en film, inte klippte något i den och inte engagerade oss mer än 10 minuter totalt så är det ganska bra. Vi fick över 6 i slutpoäng med halvtaskiga skrittsiffror. Heja Trollet.