Jag vet att det inte borde vara det, men jag tycker det är skillnad i explosivitet på fyr- och femgångare (av en viss kvalitet). Någonting händer i femgångarna när man öppnar passen (om de har lätt för den), på ett annat sätt än när fyrgångarna lägger till ökad tölt. Utvecklandet av en ökad tölt sker mer gradvis än själva passöppnandet. Det är som att i en rejäl spark öppna en port på vid gavel och de kommer på att det är kul att springa utav hel_te. Desto större krav på lydnad, säger instruktören i mig. Jo ja. Lättare sagt än gjort. Under en period när de håller på att transferreras från fyr- till femgångare så är det håll-i-hatten läge. Så har det i alla fall varit med våra. Så även Lakkrístrollet, som nu hittat sin pass, har ett mycket bra tempo i den och tycker det är sjukt kul. Så kul att det ibland blir lite för mycket kul ur ryttarperspektiv. En häst med bra tryck i tassarna redan innan, blir inte slöare av att få gå i pass om vi säger så. Yiihaa.

Enda undantaget i vår klan har varit Snurre, som är ganska grundslö, åtminstone jämfört med våra andra. Passen gjorde varken till eller från i hans fall. Men de övriga har varit betydligt hetare hästar och därmed en kraftigare effekt. Den brukar stilla sig efter ett tag och hästarna bli mer kontrollerbara igen, men under en period är det lite väl mycket fart för mina nervers bästa. Nu gäller det för Elin att få kontroll på den något oförutsägbara V12:an. Det blir ju inte direkt enklare av att Lakkrís har en skalle av sten. Om en och en halv vecka ska han få träna pass på ovalbana för första gången. Jag känner en skräckblandad förtjusning inför detta.

Han må se liten och oskyldig ut, men shit vad han kan ladda på den lille rakethästen

Nu börjar säsongen ta form och vi har en plan, både för träning och tävling. Det blir mycket häst i år för oss. Kalendern är sprängfylld med allt vi ska iväg på. Tyvärr är det ju så att tävlingar snabbt blir fulla, så det går inte att avvakta utvecklingen under säsongen utan allt måste anmälas till nu. Tanken är dock att stryka bort både grenar och hela tävlingar med pojkarna allteftersom de presterar (förhoppningsvis), alternativt inte alls presterar (ve och fasa). Strukna tävlingar får bli det som vi ekonomer benämner som ”sunken cost”, dvs förlorade pengar helt enkelt, även om det är sura pengar som man hade kunnat ha mycket roligare för (typ ganska många skumpaflaskor). Det är dock lite skönt att ha många bokade starter när vi har två oskrivna kort – Atlas har bara gjort två starter i sitt liv, dock ingen töltstart och med annan ryttare dessutom. Lakkrís har aldrig startat femgång. Det är onekligen lite chansning den här säsongen alltså. Det tar bort lite press från att man måste leverera, när man vet att man snart har en ny chans. Framförallt när det gäller femgång vet vi att det krävs en del starter för att få till programmet. Självklart kommer vi även förlägga en del träningar till ovalbanan, som en del av förberedelserna. Vi är ju väldigt bortskämda i Mälardalen med väldigt duktiga tränare. Normalt sett brukar vi vara lite strikta med att inte träna för fler än ett par stycken i taget, eftersom det kan bli lite förvirrande när olika filosofier krockar, men i år blir det lite annorlunda med hela fyra olika tränare som vi tankar av klokheter ifrån. I alla fall tre av dem har dock ganska likartad väg till Rom, så det funkar förhoppningsvis ganska bra ändå. Vi tar till oss det vi känner funkar för oss och för vår ridning, övrigt låter vi ligga till sig i kunskapsbanken tills ett senare tillfälle. Är vi osäkra på något så bollar vi det med våra huvudsakliga (chefs-)instruktörer Ia & Denni, som kan oss och våra hästar utan och innan och som kan ge sin kloka syn på saken.

Efter denna märkliga lervinter är det underbart att i alla fall ljuset sakta börjar återvända (även om leran består – och till och med förvärras tycker jag). Vi har varit bortresta på semester och det är stor skillnad på ljuset bara på den korta tiden vi varit borta. Idag var första gången den här vintern som jag kunde göra hela insläppet medan det var ljust – bra för själen, humöret och säkerheten (säger hon som halkade i mörkret i leran för drygt ett år sedan och sedan dess är klart skeptisk till lera & mörker – framförallt i kombination).