Tant är lite (fysiskt) sliten idag, efter en lång och intensiv kursdag hemma igår. Efter att ha morgonfodrat, gått skogspromenad med vovven, sprungit kors och tvärs över gården med fika och mat, mockat tre boxar, ridit två lektioner, plockat undan och insläppsfodrat… så kändes det rejält att kroppen inte är i topptrim ännu efter ett års skada och rehab. Jag kunde knappt resa mig igen när jag väl satt mig ner igår kväll. Men jag är tacksam att jag äntligen kan och orkar med ett aktivt liv igen, musklerna och flåset får komma tillbaks allteftersom. Och det är härligt med kursdag! Folk, vimmel, hästprat och gott att äta. Kan det bli bättre?

Lakkrís ska bli femgångare nu, sa vi. Jaha, sa instruktören – då måste vi ju testa passen. Till saken hör att Denni redan för ett par år sedan meddelade att Lakkrístrollet hade väldigt mycket pass i sig och att vi lugnt kunde glömma den tills han hittat bärigheten i tölt, för den var bara att plocka fram den dagen vi ville det. En annan, väldigt namnkunnig, instruktör uttryckte dock sin stora skepsism till om Trollet ens hade vettig pass. Men konstaterade att ”om han har det så är det ju bara strålande”. Vi har valt att tro på Denni och varit trygga med att mamma Sóley gett mycket pass och en stark femgångspappa på det. Även instruktören igår ventilerade funderingar om det skulle bli tvåtaktigt eller den lite tristare fyrtaktsvarianten. Trollet är ju byggd i uppförsbacke, så jag kan förstå hans fundering. Man vill inte behöva förstöra en bra tölt, för att få en vettig pass.

Sagt och gjort – han hoppade upp och red ut i skogen till en någorlunda fungerande grusväg på en laddad Lakkrís. Första läggningen – pang fyra klockrena passkliv innan han slog upp. Andra gången hade han fattat vad han skulle göra och låg hela sträckan. Bara sådär – som att det inte var konstigare än något annat. Därefter fick Elin lägga honom ett par gånger. Lakkrís är väldigt svår på många sätt, han har en stenhård skalle och ett humör som är av det latinska slaget, men han har galet lätt för sig. Kroppen är som gjord för att vara ridhäst. Knoppen möjligen för något annat. Denni hade alltså rätt (är någon förvånad?) den lille svarte hade såklart både bra teknik och tvåtaktig pass. Nu tar det alltså vid att träna läggningar, samtidigt som vi får fortsätta arbeta med bärigheten i hans andra gångarter, så han kommer upp när vi vill det och kan länga sig (för pass) när vi ber om det. Till våren får vi försöka snickra ihop det till ett F1-program.

Atlas och Elin fick jobba med bärigheten i ett långsamt tempo, nästan i gåtempo tölt (skrölt) och via öppna. Han är välriden sedan tidigare, men hans förra ryttare var man och 190 cm lång, med ganska mycket mer kraft i ridningen än vad vi har. Därför behöver vi flytta lite knappar och få honom att bli bärig även utan stor muskelkraft från vår sida. Det är en mäktig häst, så galet rolig att rida och så himla mysig individ. Det kommer bli bra. ”Den där skulle jag vilja ha hemma hos mig” sa instruktören. Skönt att det inte bara är jag som får ha-begär av den där hästen alltså.

Jag red Leiri första passet. Jag var superpepp, han har utvecklats sedan senast, men har tyvärr blivit ännu tjockare (vad lever de på i den där hagen?), vilket försvårar för honom. Dagen innan var vi ute i skogen i blåsten och han var laddad och spänd, men töltade klockrent sista biten hem. Igår var han tyvärr allt annat än klockren. Han var styv som en pinne och takten blev därefter. Buhuu. Det stod folk och tittade, vilket han inte är van vid, det kan ha påverkat. Han är väldigt känslig, vilket mestadels visar sig genom att han blir spänd och styv. Att inte känna igen sin häst och inte komma igenom honom gör att man känner sig som en värdelös ryttare. Vilken dröm att istället få äntra Klár, lektionen efter. Min dressyrponny som galopperar i öppna, sluta och förvänd galopp på böjda spår och som går förvänd öppna i trav utan att tappa balansen. Bäst, bäst, bäst. Skönt att jag avslutade med honom, så man var lite mindre nere i skorna efter en dålig dag på unghästen. Det är (oftast) roligt att rida unghäst, de är så formbara, men om man ska rida unghäst så är det ju väldigt bra att även ha en välutbildad häst att rida. Både för sitsen och för utvecklingen av sin egen ridning.