Hösten viks mestadels för träning, skogsmys och vila. Med två undantag – KM och DM. I år hade Elin (som är nybliven Lokaldomare dessutom, yngsta sportdomaren vi har i landet – ja jag är lite stolt över min duktiga unge) med sig tre hästar till KM – Klár, Lakkrís och lilla Spá, en lånehäst som Elin har som uppdrag att ta ut på banorna innan hennes egen matte gör detsamma. Hon hade således en ganska intensiv dag med tio starter som hon fick rodda med bäst hon kunde, då jag satt i sekretariatet och var speaker och därmed föga behjälplig. Men det löste sig tack vare rutin och snälla vänner och bekanta som höll hästar kors och tvärs.

Spá gjorde en med beröm godkänd femgång. Bara andra gången på tävling och redan lite passpoäng, vilket var målet. Hon hade minimalt motstånd och vann femgångskombinationen, en hel poäng högre än den vuxna segraren. Det kommer blir en stadig rosettplockare när hon vågar ta i på banan.

Klár gjorde en godkänd fyrgång, 5,37, men visade rollningstendenser i tölten i fyrgången, som eskalerade i töltstarten, som blev pannkaka, då han rollade alltmer och Elin inte orkade parera riktigt efter alla starter. Två fantastiskt bra TiH starter på bägge killarna, med poäng 7 och 7,1 var roligare.

Han är rasande gullig, älskade Klár

Klár är lite speciell, han överreagerar. Blir han trött vill han stanna, blir han rädd vill han klättra upp i ett träd, ser han en kompis vill han springa dit och får han mjölksyra tappar han koordinationen i kroppen. Han är lite spännande att rida på det sättet. Varför han plötsligt rollade vet vi inte, det har inte visat sig hemma vare sig före eller efter tävlingen. Nåja, eftersom han hade med sig en grym TiH poäng kunde han stryka sin dålig töltstart och räkna TiH:n istället och bli klubbmästare i fyrgångskombination ungdom. Tävling är inte riktigt hans grej. Nu ska han bli min häst och ta mig igenom min Ridlärare 2 utbildning, förutom passdelen, då jag väl får prata snällt med Snurre, eller möjligen Lakkrís.

Lakkrístrollet gjorde en stabil fyrgång (5,90) och vad han skulle i tölten (5,70), även om Elin inte tryckte på honom och hade bootsat av honom för att han skulle få en ”smooth ride”. De vann Grand Slam titeln, dvs kombinationen av de tre grenarna (där ingen får räknas bort), en titel som bara ges till ett ekipage (oavsett om det är en ungdom eller vuxen). Hurra!

Igår var det DM-finaler och Elin tog bara med sig Trollet. I ”fel” varv gjorde han en godkänd V2-final, även om han slog upp i traven och var lite för het i skritten. Han landade på 5,67 och blev 2:a. I tölten fick han slutpoängen 6,0, blev Distriktsmästare i T8 (för tredje året i rad) och tog framförallt den ännu tyngre titeln – Distriktsmästare i Fyrgångskombination Ungdom. Det lär vara Lakkrís sista fyrgångstitel, då han går över till femgång från och med nästa säsong. Det är nu det börjar ”på riktigt” för honom.

I fyrgång kommer hon istället rida Atlas. Nyanländ från Island, efter ett och ett halvt års tjatande från min sida. I samma stund jag kände hans mekanik och ärlighet (då som unghäst) visste jag att det var ”min” häst. Problemet var att ägarna inte förstod det, de närde någon slags villfarelse att han inte var till salu. Ehumm. Nu, äntligen var vi på samma spår och han kom HEM (!) för någon vecka sedan. Dock blev han inte min, utan Elins. Nästan lika bra. Vi låter honom acklimatisera sig några veckor, sedan kommer vi påbörja träningen. Elin har suttit upp och känt igenom honom en gång i försiktigt joggingtempo, det är allt vi gjort ännu. En underbar häst som vi ser fram emot att få uppleva en hel del kul tillsammans med framöver.

Atlas joggar lugnt efter resan

Nya knappar ska installeras

Vips så var sommaren över. Oj så fort det gick. Vi har haft en underbar tid, jag har njutit av denna sommar på ett helt annat sätt än förra året, då så mycket tankar kretsade kring vatten och betesbrist i den enorma torkan och värmen som rådde då. Nu har vädret varit perfekt. Vi har haft betäckningsston här sedan i slutet av juni, den sista kom så sent som för en vecka sedan, vilket har gjort att vi varit hemma nästan hela sommaren och bara gjort kortare utflykter. Vi hade dock lyckan att vara på VM, tack vare att en av våra ljuvliga inackorderingar skötte ruljansen hemma. Så roliga dagar vi fick tillsammans med vänner från när och fjärran i Berlin och man blir ju alltid lika inspirerad av fin ridning och fantastiska hästar. Jói och Finnbógi ägde detta VM, det gjorde mig tårögd att se med vilka fina hjälper han red och hur väl förberedd hans häst var för uppgiften. DET gott folk, är något att sträva efter i sin träning och ridning. Långsiktighet, tålamod, samspel. Hatten av för världens bästa töltryttare.

Våra superinrutade betäckningsrutiner med Ljómi gav direkt resultat och han fattade det här med när det ska betäckas och inte, redan efter första veckan. Jag är så glad att jag bestämde mig tidigt för att bara ta emot fem ston, eftersom vi inte hade betäckt med honom innan, vi hade inga rutiner, vi visste inte hur han skulle vara i hanteringen etc. Nu har det gått strålande med allt, men det är också för att vi har kunnat ta det i lagom takt. Han har varit fantastisk att hantera, i alla sammanhang, under hela sommaren. När han ska in och ut står vi oftast och betar honom på gården en lång stund både på morgonen och kvällen, eftersom han har så lite gräs i sin hage. Om någon av tjejerna står och vrålar efter honom, vilket händer – de är inte alltid så diskreta av sig när de brunstar – brukar han ändå föredra gräset framför att vråla tillbaks. Sunda prioriteringar. Med tanke på hur mild han är redan som 4-åring så har jag gott hopp att han kommer bli helt ljuvlig att ha med i alla sammanhang när han är vuxen. Snart ska han tillbaks i träning hos Elli, vi väntar bara på att hans sist uppdykande sommarflickor ska ta sig.

Vi har också äntligen – på riktigt! – tackat av Snurre efter en lång och fin tävlingskarriär. Vi har egentligen småpensionerat honom de senaste tre åren, men bara från de stora sammanhangen, vilket inneburit att vi ändå släpat ut honom när han behövts i olika lagtävlingar etc. Det finns inte en ovalbanegren som inte han gått – och gjort det bra – vilket gör att när det saknas någon som kan gå femgång och T2/T4 så är det alltid Snurrman som fått rycka in. Maken till allsidig häst får man leta efter.

Emmy & Snurre SM 2010

Elin & Snurre SM 2015

Tyvärr tränas han ju inte så mycket längre, vilket gör att det känts lite tufft att utsätta honom för att tävla, utan att egentligen vara rustad för det konditions- och muskelmässigt. Nu fyller han snart 20 och han har verkligen förtjänat att slippa släpas ut på diverse banor, alltså gjorde han sina sista starter nu i helgen – med mig på ryggen! – och det var både helt rätt och fint att kliva av banan sista gången, efter att han krigat till sig en andraplats, även om det var med en liten tår av rörelse (jag är ju så lättrörd nuförtiden, man börjar helt klart bli gammal…). Världen bästa Snurre – utan dig hade vi inte pysslat med islandshästar i familjen.

Nästa generation Skarpängare har också gjort entré – lilla Spíra, med ädelt blod i sina ådror föddes i slutet av augusti. Pytteliten, men med en hållning som en drottning och rörelser som ett fullblod. Fína, vår Golden Goose, som Emmy uttryckte det har gett oss ännu ett litet guldägg. Nedan en liten film på den lilla godingen.

Spíra från Skarpäng, 1,5 vecka