Äntligen fick hästarna komma ut på sommarbete idag! Det är en så härlig känsla att se dem bli så lyckliga i gräsfyllda hagar. För oss var det ett supersent betessläpp, vi brukar släppa i slutet av maj. Men i år ville jag ge hagarna en chans att återhämta sig ordentligt och det har de verkligen gjort. Vädret har varit fantastiskt för betestillväxten, varmt på dagarna och en del regn på kvällarna. I år har vi lite färre hästar än vanligt också, då 4 är, eller kommer vara på diverse olika ”kollon” fram till augusti. Så för en gångs skull känns det som att vi har ganska lugnt tryck på sommarhagarna och betet bör räcka väldigt mycket längre än de få veckor det varade förra året, i torkan. Den ende som inte fått en beteshage ännu är Ljómi, men jag hoppas kunna släppa honom inom kort också. I alla fall temporärt.

Lille Spóki, som aldrig fått beta på riktigt, eftersom betet var slut förra året när han skulle börja pilla i gräset, var storögd och tveksam inför att gå ut i den stora gröna hagen. Jag fick ganska hårdhänt knuffa in honom för att han skulle våga sig in. Sedan rörde han sig jääääättestort och förvirrat när det konstiga gröna kittlade honom på benen och magen. Efter en stund trillade poletten ner och han började njuta av gröngräset även han.

Det märkliga i år är att två av stallets eksemhästar inte kliar sig speciellt mycket ännu. Jag som tycker det är groteskt med mygg i år, jag var helt prickig efter att ha gjort i ordning sommarhagarna igår, är helt förvånad över att de klarar sig så bra. Jag undrar varför… om det är någon annan insekt som inte kommit igång ännu, som de reagerar mer på, eller vad det är. Lakkrís brukar vi täcka i maj för han är galen på insekterna då. I täcke och huva är han lugn och kan gå ute dygnet runt, men utan något av det blir han jätteirriterad, sparkar och slår och kliar som en dåre mot allt han kan klia på. Men inte i år. Han har fortfarande varken huva eller täcke och är hur nöjd och belåten som helst. Går in varje kväll, men det har inte spelat så stor roll tidigare år – då har det varit täcket som varit kritiskt. Vi är såklart jätteglada och Elin smörjer honom i manen med Probolja så vi låter ju inte honom gå helt ofixad, men det är märkligt. Likadant med andra hästen, hon har också hållit sig jättefin. Jag blir inte klok på vad vi gör, eller inte gör, vad naturen gör eller vad som spelar någon roll. Vi är bara tacksamma för att han verkar nöjd och harmonisk. Det är han överlag mer nu än tidigare då han var lite introvert, lite småsur och osocial både mot oss och flocken. Men i år har något hänt med honom, han leker med Spóki, är mycket mer social – huvudet kommer alltid ut över boxkanten när vi är i stallet (innan stod han med rumpan mot oss), och han söker mer kontakt både med oss och med flocken. Det är roligt, för mig signalerar det en mer välmående häst än så som han var tidigare. Kanske inbillar jag mig, men det känns som att han börjar öppna upp sig på ett väldigt positivt sätt. Nu vilar han några veckor, eftersom han kändes ansträngd i musklerna. De där bakbenen han har kostar på.