Jag tror ständigt att jag ska hinna med så mycket, men plötsligt har det gått veckor och bara en bråkdel av det som var tänkt har blivit gjort. Framför allt när det gäller min egen ridning. Det är alltid den som hamnar längst ned i listan. Å andra sidan hinner jag ju med en del annat – vi har haft besök av långväga vänner, jag har rest med andra vänner både till Danmark och Färöarna och ägnat mig åt hästar på olika sätt. Färöarna var helt fantastiskt. Vilket landskap, luft, vatten och väldigt trevliga hästar (och sällskap) därtill.

Gården har såklart fått sitt vad gäller småfix. Stora investeringar är vi klara med för överskådlig tid. Jag uppskattar verkligen möjligheten att kunna röra mig och fixa det jag vill. Till och med en rejäl hagmockning har sin tjusning. Tre månaders påtvingad stillhet gör en ödmjuk och tacksam. Inget ont som inte har något gott med sig.

Jag har ridit Leiris första lektion. Tjoho! En milstolpe i hans något utdragna inledning som ridhäst. I ärlighetens namn så var det mest instruktören som red. Tills nu har jag mest fokuserat på framåtbjudning och signalkänslighet. Nu lägger vi till lösgörande, som jag varit lite försiktig med då han inte bjudit fram lika mycket som de andra och jag varit orolig för att volterna skulle bromsa upp honom ännu mer. Han har fått gå loss sig via lite fart framåt istället. Men nu bjuder han på tillräckligt bra för att kunna jobba på böjda spår och lösgörandet kan i sig vara en del av att öka bjudningen, så det var väl bra att vi fick en spark i häcken att börja med det. Tyvärr har han fått vila i två veckor efter lektionen (igen – det verkar vara temat i hans liv) pga min bristande tid. Under den tiden har han antagit imponerande proportioner i hagen. Han är ungefär lika bred som han är hög för tillfället. Igår kom jag äntligen igång igen och när han väl jackar i sitt kugghjul har han en underbar tölt, med kraft i steget och man känner att det finns tempo i honom. ”Jag tycker faktiskt om honom” sa instruktören efter att ha ridit runt ett tag. ”Faktiskt”… ja ja, han ser ut som en tjock flickhäst och jag haussade ju knappast upp honom innan, så han hade nog inte förväntat sig att tycka om honom. Man har verkligen lärt sig uppskatta de som har mekaniken i sig. Sóley har gett oss väldigt fina tölthästar. Eftersom Elin hade ont i huvudet och var väldigt trött efter att ha haft mösspåtagning dagen innan (vet inte om mössorna sitter åt för hårt, eftersom de flesta får sådan kraftig huvudvärk efter dylika tillställningar?), så fick jag rida pass nummer två på Lakkrístrollet också. Härligt att komma igång ”på riktigt”. Bra övningar och en maffig liten häst. Mycket arbete med sidförande på volt tills motståndet släpper och sedan fram igen. Något som man kanske i och för sig ofta arbetar med, men inte så konsekvent som vi gjorde på lektionen. Konsekvens lönar sig – men det kräver tålamod. Där måste vi bli bättre.