Önskelistan fetsprack ungefär en kvart efter att jag skrev den. Alfrida rev ju även ner en massa grenar när hon härjade runt här i januari. Bland dessa letade Klár upp en lämpligt vass rackare och sprang rakt in i den med vänster bak. Vi hittade honom ett par timmar efter att han släppts ut på morgonen, glatt mumsandes hö i lunchhagen med en växande blodpöl kring bakbenet. Han har mammutpäls och jag har svårt att böja mig i min krymplingstillvaro för att kolla (inte minst för att jag inte hinner undan om han gör något), men Elin sa ”det är djupt” och till och med från håll såg jag att det var mindre bra, även om det inte satt över en led. Ut med distriktaren som tvättade och sydde i tre timmar (det var ett rejält sår…) och under tiden noterade hon att sträcksenan inte var hel. Skit också. Boxvila i två veckor för att sedan åka till klinik och göra en skadekontroll på riktigt när svullnaden lagt sig. 24h senare hade han tok-kolik. Ny utryckning och behandling och sedan dess har vi under två veckor levt med en pyrande kolik på honom, som vi gjort allt vi kunnat för att hålla i schack. Hur kul på en karta är det att ha kolik på en häst som inte får röra sig? I valet mellan pest eller kolera har vi promenerat honom korta bitar (inte jag då, som är haltare än honom) flera gånger per dygn, vi har trattat i honom oräkneliga liter olja, räknat bajshögar in absurdum och skurit äppelklyftor till vattenkoppen (min uppgift, det var det enda jag kunde göra). Veterinären har varit ute var tredje dag och bytt bandage och haft honom under uppsikt (jag älskar engagerade veterinärer) När vi i måndags på Brunmåla fick beskedet att senskadan är liten med mycket god prognos – då var det många kilo som lättade från axlarna, inte minst för att det innebar att vi kunde släppa ut honom i en egen hage och därmed släppa kolikpaniken. Nu ska såret läka några veckor till, sedan ska vi försiktigt skritta igång honom och göra ny koll om en månad.

Under tiden har Lakkrís, som vanligtvis alltid slår sig minst en gång i veckan, hållit sig galet fräsch – så nu väntar vi bara på vad han ska hitta på.