Det är så intressant att man älskar sina hästar så mycket, men vissa av dem blir extra nära & kära – oavsett om det är den ”bästa” hästen eller inte. Om vi tre brudar som kör det här stället bara ska välja att rida en häst i stallet och inte behöver ta hänsyn till vilka som gått och vilka som behöver tränas så tar vi tre olika hästar. Vilket är ganska praktiskt förvisso. Emmy tar Snurre, de två är som ler- och långhalm efter så många år ihop. Ingen rider Snurre bättre än Emmy. Har hon inte varit här på länge och kommer ut i hagen så är det när hon ser Snurre som ögonen tåras.Han är ju inte typen som hoppar jämfota av glädje när vi ska rida, men faktum är att till och med han nedlåter sig till att visa viss affektion för Emmy.

Elin tar sin ögonsten Klár, som hon troligen skulle ha som mjukisdjur inne i sitt hus om hon fick. Ingen kan göra Elin så glad som Klár, bara för att han är en så otroligt godhjärtad, go och glad häst.

Själv tar jag Lakkrís, med sin underbara kapacitet, arbetsvilja och fina bärighet.Jag älskar trycket i honom, som ändå är så kontrollerbart (oftast) och hans lätthet i steget. Man får en känsla av att kunna rida lite när man sitter på honom. Bara det är ju en fantastisk upplevelse.

Men Leiri då? Jo, han är en dark horse, även om han är gul… Det intressanta är att Emmy är i läget att hon börjar ta Leiri nu som första val ungefär varannan gång och jag var så Leiritaggad innan jag klotade i hagen, att jag i alla fall 1 av 3 gånger skulle tagit honom. Jag gillar att rida unghäst (men vill variera med mer utbildade hästar), vilket även Emmy gör. Vi är nog ganska bra på att se vad som ska bli och uppskatta potentialen utan att haka upp oss på allt som inte är på plats. Elin däremot är inte en unghästryttare, hon blir frustrerad över obalans, fri form och lite gott och blandat i gångarterna så hon är den av oss som inte skulle ta honom ”frivilligt” i dagsläget. Det var exakt likadant med Lakkrís för två år sedan, det var väldigt gnällande på att han inte kunde svänga ordentligt och att han sprang lite fortare än hon ville när han var 4-5 år. Se hur det gick med det – sedan snodde hon honom på heltid – men den gule tänkte jag behålla själv.