Vi har under slutet av sommaren och hela hösten haft fokus på fortsatt byggande – både bokstavligt och bildligt. Vad gäller hästarna ville vi starta Lakkrís bara några enstaka gånger, efter en lite för aktiv vår. Vi skulle starta ett kval, KM och DM. Natten till kvalet lyckades han dra av sig en sko i boxen på natten, som vi visserligen fick på, men han hade även dragit till sig i bogen och nacken (hade försökt hoppa ut ur boxen, jäkla häst). Det märktes först på banan, då han inte var halt, det fanns bara ingen häst att jobba med. Först vid uppföljande behandling identifierades var han dragit till sig. Den hästen har ett utpräglat självskadebeteende som börjar bli lite tröttsamt. Men han är förlåten, är man så talangfull så blir man förlåten. Istället startade han klubbmästerskap och distriktsmästerskap, som han vann bägge två med god marginal. Nu är det enbart uppbyggnad och träning som gäller för honom fram till maj. Han börjar komma upp mycket fint i tölten under träning och vi ser en ökad styrka även i galoppen, som även den kommer upp ännu mer, då han trycker ifrån med bakbenen bättre. I både tölt och galopp har han kapacitet för 7 och däröver och vi jobbar mot att ticka in dessa siffror nästa säsong. Klár känns kanonfräsch, även om han tappat lite av sin fina trav i samband med att han öppnat det ökade tempot i tölten. Galet rolig att rida – ridbar, pigg, känslig och väldigt glad. Det är så nyttigt att rida bägge dessa, Lakrís dansar, lätt lätt i sitt steg. Klár är mer som ett expresslok (låter som ett också) och sluggar sig fram. Han gjorde färre starter i våras och har därför fått starta lite mer än Lakkrís nu i höst, men gjort det jättebra. Han ligger stadigt nära 6,0 nu i slutpoäng, en gräns vi hoppas gå över i vår. Av en ren händelse råkar det vara SM-kvalgränsen, men det är mindre viktigt än att känna att vi tar honom uppåt i utvecklingen. Lite mer stabilitet i traven igen (som vi vet att han har) och lite jämnare skritt (han blir bitvis lite överladdad) så är vi där. Vi skriver jag överallt, för även om det är Elin som tävlar så är det vi båda som tränar dem (och jag som tävlar någon enstaka gång).

Vi bygger också annat… en ny brunn är på plats. 100 meter djup och sprängd så nu har vi vatten i överflöd. Den nya brunnen har vi anslutit enbart till stall och hagar och med ett flöde av 7 kubik/dygn så kan vi bada alla hästar varje dag, sommaren runt utan att det tar slut… viss skillnad mot de senaste åren då alla haft badförbud. Helt klart en av de bästa investeringar jag gjort.

Nästa lilla byggprojekt vi roat oss med är ett ridhus. Det är ju bra att ha. Nu är det nästan klart. Nästa vecka läggs underlaget in och förhoppningsvis får vi ett slutbesked så vi kan börja använda det när höstrusket drar in.

Slutligen har vi passat på, när allt ändå var rörigt, uppgrävt och uppställt, att bygga två nya ligghallar, dra om hagar och dra tre nya vintervattenkoppar, så vi har lite mer flexibilitet i hagfördelningen vintertid. Hittills har vi haft fyra (stora) vinterhagar, vilket kan tyckas räcka för 20 hästar, men det gör inte. Vi har föl som ska vänjas av och flyttas, då vill jag inte att de går in i en större flock direkt utan behöver vänjas lite stillsamt med några få kompisar – det kräver en extrahage. Vi har en avelsflock som växer och behöver delas allteftersom unghästarna växer upp och ska bli ridhästar – då krävs ännu fler hagar då jag inte vill ha stora stoflockar. Och sist, men verkligen inte minst – vi har en hingst som ska komma hem. Erlingur rider in vår ögonsten Ljómi just nu och han ska även ta honom i en andra inridningsomgång efter några månaders vila över nyår. Sedan får vi hem honom och tränar upp honom muskelmässigt fram till hösten då han ska åka för träning inför 5-års visning. Det kan bli hur spännande som helst, vi har fått så fin feedback om honom att vi nyper oss i armen. Jag såg ju att det var något alldeles extra redan när han föddes, men det var ju i jämförelse med våra egna tidigare uppfödningar (som jag ändå tycker håller en ganska fin kvalitet). Hur bra kunde jag inte riktigt definiera. Att det är första klass, det vet jag. Men är det 8,30-bra, eller är det riktig toppklass, typ hans far/morfar/morfarsfar/farmor/ etc? Det är den nivån som är svår att bedöma när man gjort dem själv och därmed är subjektiv vare sig man vill eller inte. Det kräver naturligtvis även matchning med rätt tränare/ryttare/skadefrihet etc, men hästen måste ju ha grundförutsättningarna annars blir det inget ändå. Därför är det otroligt spännande när även de rutinerade proffsen nu bekräftar vår känsla av att vi har ett riktigt superämne. Sedan är det en lång väg kvar, men att han har så skickligt folk som verkligen tror på honom omkring sig och som verkligen verkar tycka det är en fantastisk häst som är rolig att hålla på med – då är jag lugn, glad och förväntansfull. Håll alla tummar ❤