Inget regn, ingen tillväxt, bara hetta. Jag har aldrig varit så nojjig någon sommar. Vi fodrar hästarna med en rejäl giva per dag, så får de gå och peta i det brända, korta gräset resten av dygnet. De hagar som är avstängda växer inte på alls. Som tur är så har jag ett rejält foderlager så vi har inga bekymmer att klara sommaren, eller hela det närmsta året då vår foderleverans är garanterad. Det har sparat många oroliga dagar och nätter, jag hör ju vad andra hästvänner har kämpat för att få fram foder och till vilka priser de köpt…
I några hagar har de mer att pilla med än i andra, men jag vågar ändå inte låta någon gå utan tillskott av långa strån. Några dagar har varit pressade vad gäller vattentillgången, då 33 graders värme medfört att hästarna druckit 50 liter per häst och dygn, ganska exakt det dubbla mot en normal dag. Brunnarna är inte direkt knökfulla av vatten efter den långa torkan och tillrinningen är svag, så utan insatsen av de fantastiska inackorderingarna med att ta med dunkar hemifrån hade det blivit väldigt ansträngt. Nu hoppas jag att de varmaste dagarna är över så att drickandet återgår till normala nivåer. Jag bunkrar vatten i tankar de dagar inte allt går åt, som en back-up lösning om en ny hysterisk värmebölja drar in. Den här sommaren tycker man ju att 27 grader är svalt… ur led är tiden.
Äntligen har jag börjat rida igen efter flera månaders avbrott. Härlige Leiri kan bli riktigt kul. Elin har inte sett honom under ryttare sedan i våras, när hon nu fick se honom sa hon spontant – men jösses som han rör sig! Inte så hög över havet (han heller) men han har rejäla kliv och ordentligt med knä. Nu kommer även energin med mer styrka och han känns ärlig och ambitiös att jobba med. Han har ju tyvärr inte kommit så långt i sin utbildning ännu, eftersom jag jobbat alldeles för mycket, så vi har inte kommit längre än till svängstadiet. Det låter kanske simplare än det är. Jag jobbar på att kunna placera honom exakt där jag vill på både raka och böjda spår. Det kräver balans och koordination och det tar lite tid för de unga att bygga upp det, men nu tycker jag han är på god väg. Han töltar med lätthet och har härlig skritt, trav och galopp. Passen har vi bara sett i hagen, den pillar vi inte med ännu på länge. Vi får väl ta lite bilder vid tillfälle, det är alltid roligt att dokumentera utvecklingen. Under sommarens varmaste dagar åkte vi till den årliga släktträffen på Lindnäs med Klár och Lakkrís. Så skönt – och lyxigt – att lasta in hästarna i lastbilen och sätta på kylsystemet och se hur temperaturen stadigt sjunker i deras utrymme. Ut kliver två oberörda och svala hästar efter två timmars resa i extremtemperatur.
Lakkrís har vilat en månad med kom fint igång i 48 graders stekande sol. Pigg, stark och maffig. Nu blir det fokus på överlinjen i tölt för min del och Elin får fokusera på att han ska flyta smidigt för skänklarna, vilket han tycker att han inte behöver göra när hon rider. Han har ju lite skalle den där hästen.
Klár har kommit in i en energispar-lunk där han kortat av sitt steg och inte lyfter på tassarna alls, en idé som vi tog ur honom på plats. Mycket roligt och nyttigt. Tyckte alla utom Klár antagligen. Han har skaffat sig en ganska rejäl sommarmage dessutom, vilket inte gjorde det lättare för honom att ta i ordentligt.
Nu vill vi ha regn!
