Lilja har varit sprängfärdig en månad innan beräknat leveransdatum. Har aldrig sett henne så rund, vilket gjorde mig lite nervös då hon var betydligt mindre rund med Díva, som kom ut och var stor som ett hus. Jag har Lilja i hagen precis utanför huset så jag har bra koll på henne, även om hagen är ganska stor. Förra året ändrade hon beteende precis innan fölning – slutade äta, ställde sig i en hörna, hade vaxproppar och trampade med bakbenen. I år såg jag inga tecken på något av ovanstående. Det jag såg när jag skulle gå och lägga mig var att hon gick upp till övre delen av hagen, mot skogen, där hon sällan är – men där hon födde Díva. Där la hon sig. På med jackan och ut direkt. Så fort jag kom upp till henne reste hon sig igen. Hon var lite stressad av att det inte var lugnt då även grannen som bor bredvid rörde sig runt sin gård. Jag backade tillbaks in i skogsdungen (jag och alla myggen) och ringde på Elin. Hon har aldrig varit med om en fölning, så jag tänkte att det var dags för henne att få se hur ett nytt liv kommer till världen. Vi hade Diva i hagen också och hon började snutta av råmjölken, trots att hon inte diat på månader och det var stressande. Elin kom ut och bara någon minut senare såg vi fosterhinnan. En kvart senare låg ett föl i hagen och sprattlade för att komma ur hinnan. Jag hjälpte den ur, ropade till Elin att det var en musblack tjej, något som jag fick revidera senare då jag tittade efter ordentligt och konstaterade att Lilja fött sin första kille. Díva fortsatte att stöka och diade på Lilja, sprang emellan fölis och Lilja och trampade på fölis när han låg ner. Dessutom ville inte moderkakan släppa, vilket var en utlösande faktor till den fång hon fick när Líf föddes. Lycka över en välskapt fölunge blandades därför med andra känslor där i hagen. Klockan tre på natten fick vi ut veterinär som hjälpte Lilja att få loss moderkakan och så småningom även oss att valla över Díva i en annan hage, så Lilja i lugn och ro kunde bonda med Spóki. Klockan 4 var vi klara, då var det ljust igen, lugnet lägrade sig över hagarna och vi tog en kopp te innan vi äntligen kom i säng efter många och långa timmar.

Han rör sig jättebra och är som en gummiboll. Springer mycket och gärna, precis som Fína och Díva och är en kavat liten rackare. Musblack med gul ton – vet inte om de kan ha gulgen som musblack, eller om det bara är något som försvinner med fölpälsen men han har ett guldskimmer på kroppen och i huvudet som är lite svårdefinierat. Jag är ju ingen färgexpert och jag har aldrig fått någon black innan, så jag har inget att jämföra med. Fin är han i alla fall ❤

Nu har vi labbat lite med program och träning för vårt Lakkrístroll, vilket ger lite instabilitet i visningarna – men känslan i hästen är väldigt bra. Han är på gång, även om han inte fått ihop hela pusslet riktigt ännu. Börjar man knuffa i en ända, så händer det ofta något någon annanstans i kedjan.  Vi har byggt om ordningen i visningen ett par gånger, vilket han tyckte var lite förvirrande, men nu känns ordningen bra och han verkar också tycka att den är okej.

I maj blev han ”bara prydlig”, dvs han tappade lite ”edge”, lite energi och uttryck, helt enkelt därför att han reds för prydligt, utan jävlar anamma. Då blev han lite rakare i profilen och fick lite kortare steg. Alltså började vi pumpa upp energin igen, uppförsbacken kom tillbaks, liksom ett större steg – och oroligare form, då mer rörelser kostar mer energi. Dessutom blir hela visningen lite mer instabil då han knuffas längre fram mot sin prestationsgräns, men det får vi ta i ett övergångsskede. Hellre ett ursprungsläge på 6-6,5 som åker ner till 5,5 pga uppslag eller en sen övergång – än en 5,5:a för att det helt enkelt är en halvseg visning. 5,5:or vill vi inte ha och tycker inte om… mer än i det ökade, där är det ok under den här säsongen, sedan hoppas vi att 5,5:orna är ett minne blott i hans domarprotokoll. Även bland domare är det ibland 5,5-sjuka, inklusive hos mig själv. Världens tristaste siffra att ge och få. I dagsläget ligger han och vibrerar och kan lika gärna gå på 5,30 (med missar) som på 5,90 (utan missar), men grundkapaciteten ligger kring 6 i dagsläget, vilket vi hoppas går upp mot 6,3 nästa säsong med lite mer styrka.

Det roligaste är att han börjar förstå det här med ökat tempo och vågar kliva på stadigare där. Nu i helgens fyrgångsfinal hade han bara något enstaka uppslag. Instabiliteten har varit problemet hittills, så  fort han börjar titta på något, eller ryttaren släpper hjälperna så har han slagit upp. I början rollade han efter de första 80 metrarna, därifrån blev det frekventa uppslag, nu är vi nere på enstaka uppslag som snabbt kommer tillbaks i balans igen, inte minst för att även Elin lärt sig parera honom bättre. Takten är bra, han går utan spänning och i en fin uppförsbacke med stora vackra rörelser i ett lägre mellantempo. När balansen är helt på plats kan vi trycka på tempot lite, men hellre att han hittar stabilitet och sakta förflyttar tempot uppåt, än att tappa alla de positiva saker vi har. Vi vill ju inte att han ska börja styva sig.

I torsdags hjälpte Denni ekipaget med halvhaltsträning och den var så effektiv att han nästan inte visste om han skulle gå uppåt, bakåt eller framåt vid uttagningen i lördags, vilket skapade lite ojämnhet i det korta tempot. Han hade också lite onödigt bråttom i skritten och visade det obligatoriska uppslaget i det ökade tempot (-1) och höll ett lite väl försiktigt tempo, men han hade faktiskt oväntat nog även ett uppslag i trav vilket var första gången (surprise!). Misstag kostar och i en V1 missar ingen domare dem…

Det var ett mycket starkt startfält i V1:an (WR tävling) och vi hade räknat bort en finalplats redan innan då vi såg startlistan, men även om Lakkrís inte gick på topp så blev han ändå 6:a bland alla rutinerade SM-ekipagen. Efter en strykning gled han in i A-finalen, vilket kändes jättekul då han behöver finalträning och att det alltid är inspirerande att gå mot fina ekipage.

Efter två dagar i 30 graders värme, en lång transport och två tuffa träningspass innan helgens tävling så var han lite seg i benen inför A-finalen, vilket syntes i en försiktig och lite instabil trav (vilket verkligen inte brukar vara hans problemgångart, där ska han snitta 6,0) och två felfattningar i en galopp (fel varv, men han ska kunna det ändå) som annars skulle genererat övervägande 6,5:or, vilket var lite onödigt, men lättare att ta när det som varit hans riktiga akilleshäl börjar släppa. En av våra VM domare som dömt honom återkommande under säsongen kommenterade också att han ser ut att vara fint på gång nu. Det är en spännande resa och en gåva att få jobba med en så talangfull häst!