Säsongen närmar sig med stormsteg och hästarna är långt ifrån i toppform. Ändå måste vi ut och lära Lakkrís gå i 1-klasser, även om vi helst bara hade velat vänta med att starta. Han är lite seg i benen och lätt blir styv i det ökade tempot nu, trots att det inte går speciellt snabbt. Han ska inte vara som bäst nu, det är tidigt, men ändå vill man känna sig hyfsat trygg med nivån när man åker ut på banan. Lite ångest har vi, men det är bara att blunda och köra och hoppas att han löser upp sig med värmen. Som väl ska komma någon gång?!

Denni var hos oss och provade ut sadlar till några av våra hyresgäster och då passade Elin på att rida lektion på halvtaskigt underlag. Lyxigt med hjälp från goda vänner. Nu i veckan åker vi ner för att träna för Ia också med Klár och Lakkrís. Klár är nästan den som går bäst för tillfället, vissa dagar slagen av sin svarte plastbror när han behagar gå som han ska, men han är stark och stadig i tölten. Roligt! Tyvärr har vi inte vågat boka in några kurser hos oss i vår, eftersom vi inte vet när vårt bygge av ridhus ska börja. Bygglovet ligger nu inne hos kommunen, sedan tidigare har vi ett förhandsbesked så det ska vara en formalitet, men även sådana tar tid… Jag väntar även på en del av offerterna, som dröjt fyra månader nu. Jag blir galen på all tid som rinner iväg, men det är säkert nyttigt att få pröva sitt tålamod. Typ. När jag slet med att ploga bort all is på banan inför påsken så tröstade jag mig med att det borde vara de sista plogningstimmarna jag lägger på ridbanan – nästa vinter ska det inte behöva plogas.

Mocka hagar får vi dock fortsätta göra. Tur man har bra hjälp ;). Den gule påskkycklingskillen har jag börjat töltsätta. Han är så gullig så man svimmar. Det blir min häst att bli gammal med det. Förhoppningsvis får jag tillbaks den svarte också så småningom, jag gillar honom ❤