Det är smickrande och roligt att höra att det finns ett intresse av att betäcka med Ljómi. Tack till er – kända och okända – som hört av er och frågat om hans planer för året, det gör mig väldigt glad och stolt. Ljómi blir två år i maj och i mina ögon är han fortfarande bara bebis, så jag kommer inte plocka ut någon licens på honom i år. Jag kanske är lite larvig, men det känns fel att rycka ur honom ur sin underbara lilla flock på Lindnäs för att ta hem honom och betäcka i sommar när han inte är äldre. Han får leka av sig med sina grabbkompisar åtminstone ett år till, innan han eventuellt får ägna sig åt några (snälla) flickor. Ljómi är en avbild av sin far i mycket, men han har en lätthet i sitt steg som snarare kommer från farmor Diva. En otroligt trevlig häst, lugn och lite försiktig utan att vara mesig. En dag kommer han förhoppningsvis få låta sina gener vandra vidare.

Foto: Isa Lofti

Jag blev lite tagen på sängen av förfrågningarna, men inser att intresset är kopplat till att hans pappa nu emigrerat till Danmark (snyft) och därmed försvunnit som alternativ i svenska aveln och att Ljómi är den avkomma efter honom som har starkast blod (126,5 i Blup). På tal om det så väntar jag min tredje Divaravkomma inom kort och håller verkligen tummarna för att det blir ett sto den här gången, efter att ha fått två gula, ljuvliga killar (med andra mammor). Ia påstår att Ljómi bara har ett fel – att han är en han… Så nu hoppas vi på en ”Ljómilina”, det är visserligen inte hans mamma som är dräktig igen, utan hans mormor. Hans mamma – Fína – har jag lite andra planer för – återkommer om dem.