Varje dag blir jag lycklig av att se detta energiknippe. Det finns inget stopp i bogarna och han är så otroligt vacker, allt sitter där det ska, linjerna är så fina. Ja jag är partisk, alldeles säkert, men jag jämför med mina andra älsklingar och de är ju inte så urdåliga de heller. De tre jag visat har alla över 8 exteriört och gamla älsklingsSóley har 7,96 har jag för mig. Tror att nästan samtliga uppfödningar hade hamnat över 8 exteriört på en avelsvisning och denna killen, han är vackrast av dem allihop. Så det så.

Nu nojjar jag över att han ska bryta benet, trilla ner i bäcken, eller dö på annat sätt. För jag är tämligen övertygad om att detta är den finaste Skarpängaren hittills, vilket naturligtvis gör honom till en potentiell diamant. Om han är ridbar är ju en helt annan fråga. Hans mamma har en inbyggd V12, tillsammans med två gaspedaler, men tyvärr ingen broms. Förhoppningsvis är uppgraderingen, dvs Ljómi, utrustad med en dylik. Annars får tant hjärtinfarkt om en tre år ungefär när det blir dags att försöka rida på diamanten. Nåja, den dagen den sorgen.