Nu när stora tonårsdottern återvänt till hästlivet efter sitt sabbatsår passar vi på att tävlingsträna Bliki, som har mognat fint det sista året och känns stabil hemma på alla sätt och vis. Vi vill nå samma stabilitet på tävlingsbanan med honom och backar därför ett steg, eftersom han blir lite het i dojjorna när han väntar på passen, eller på den ökade tölten. Alltså startar vi lättklass tölt och fyrgång med honom nu ett tag tänkte vi (efter att ha startat F1/F2 och T1/T3 ett tag), vilket förhoppningsvis kan kyla ner honom lite. Han var riktigt lycklig över att äntligen få följa med ut igen. Han har nog känt sig lite bortskuffad när Klár och Snurre fått turnera några månader ihop. Egentligen skulle inte Elin starta, men hon ville ta en sista tävling på Snurre innan hans vila, eftersom han är i fin form. Hon har bara ridit SM-kval i våras, utan finaler och rosetter. Visserligen fick hon både rosett och pokal när det verkligen gällde, men hon var sugen på blå-gult också… Storasyster har dekorerat hela loftet med sina blågula och Elin vill väl börja samla hon också… Snurre var betydligt mindre road av att stiga på transporten i lördags morse än sin lillebror. Om det var för att han tyckte han tävlat nog efter SM, eller om det var för att han under natten fått stå i lyxhagen, den med gräs upp till knäna, och inte var jättepigg på att lämna den förtäljer inte historien. Sannolikt var det en kombination. Han går ju på utan att bråka, men hela hans kroppspråk säger bara ”men vad i helvete…”.

På Tunabanan lyste sommaren extra mycket med sin frånvaro. Det blåste halv orkan och regnet piskade i skurar. Arrangörernas tältprojekt som skulle skydda oss domare från regn, lyfte plötsligt tillsammans med ett annat tält i närheten. Tur att inga hästar var på banan just då. Vi hämtade in våra bilar istället och satt i dem och dömde, vilket var varmt, men gav ett ganska begränsat synfält. Snurre gjorde en bra femgångsuttagning, med undantag av galoppen där ekipaget fick tre felfattningar… inte så lyckat, men det räckte i alla fall till ledning efter uttagningen. För första gången skulle Elin rida T4, vilket vi peppat henne till. Snurre är bra i T4, speciellt när han är i fin form i övrigt. Hon hade för första gången testat att släppa tyglarna på torsdagen, vilket gick halvbra, han damp mest ner i trav. På fredagen gick det lite bättre och på lördagen var det skarpt läge. Det gick strålande. De kom ut på 5,30, vilket är långt över A-klasspoäng för henne och det gav en solklar vinst i klassen. Elins första riktiga klassvinst – hurra för henne och för världens bästa Snurre. Bliki var lycklig över att få vara med och trots stormandet gick han runt på godkända siffror – 5,43 i tölten och 5,17 i fyrgången (med överilad skritt som vanligt…). Efter att ha suttit ute i ovädret var både min och Elins förkylningar inte vad de borde vara och vi däckade tidigt, med frossa och hosta som nattsällskap. Arrangörerna trodde på en lång dag, så de hade satt starten till 8 på söndagen, men de hade nog räknat lite fel vilket innebar att vi klarade av finalerna i betydligt snabbare takt än de planerat. När klockan var runt 10 var vi framme vid punkten lunch… nåja. Vi blev i alla fall klara tidigt, vilket är väldigt skönt när man varit borta en hel helg. Snurre gjorde en bra femgångsfinal och kom ut på 5,19 – poängrekord för Elin (dock inte för Snurre som gjort 5,64). Elins nya mål blir att A-klassa sig som YR, vilket kräver 5,20. Med en Snurre i form ska det vara en ren formalitet, nu när hon börjar få kläm på passen. Hon vann ungdomsklassen med stor marginal, Bliki vann sin töltgren med något mindre marginal och kom ut som 3:a i fyrgången. En superlyckad tävlingshelg för duktiga tjejer och bussiga hästar. Nu undrar vi bara när det ska bli sommar – någon borde sätta fart och göra lite somrigt a’ la Idas sommarvisa, för det här var fasen inte kul.