Veckorna har flugit iväg, så som de brukar göra på försommaren. Dygnen, timmarna och sekunderna räcker inte till, hur mycket man än vrider och vänder på sig, skippar välbehövlig sömn, sköna – och nödvändiga –  ”bara vara”-timmar och flänger istället mellan allt som ska göras, alla som ska skjutsas, hämtas, umgås med, jobbet, gården, 10 minuter med dammsugaren, träningar, tävlingar… det tar aldrig slut. Andrummet har fått vacuumläge, till och med där sugs syret ut. Först nu börjar jag skönja lite ljusning, ett hopp om att få hinna med mitt eget liv igen. Såg den här länken och kan bara säga att precis så är det, jag är också en skitmorsa som vrider sig som en mask på tillställningar man MÅSTE vara med på, men inte känner att man varken vill eller hinner (och samtidigt får dåligt samvete för att man känner just så): skrota livspusslet

Men det har ju hänt massor såklart – både bra och dåligt. Emmy har tagit studenten, vilket var en härlig upplevelse, fylld av glädje (och handling & matlagning…). I samband med det var släkten på plats och roade sig med allt ifrån att att köra fast Avanten i en lerig hage till lite mer vettiga uppgifter så som att tömma och städa ur höboden bland annat. Veckan innan dess var Divar på Romme och blev världens högst bedömda hingst såhär långt i år. Bra gjort av underbare Divar och hans duktiga team. Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med själv, då det var förberedelser inför studenten här – plus en kursdag för duktiga Jenny Göransson som kom och stod i regnet med kloka råd och en icke sinande entusiasm. Roligt att ha kurs hemma på gården. Näst ut är Fredrik Rydström, som kommer och sätter lite press på oss i augusti. Vi har också hunnit med att åka till Lindnäs och få rejäl putsning av Snurre, Klár och Elin. En IA-träning på ovalbana återstår innan vi släpper iväg dem till Strömsholm i juli. Nu har Elin åkt på konfirmationsläger (ja vi ska hinna trycka in en konfa också om en och en halv vecka…) och hennes storasyster har lovat träna hästarna under tiden. Nu ligger hon förvisso mest i sängen och chattar med kompisar… men jag hoppas hon håller sitt löfte. Igår gick hon i alla fall upp tidigt för att hänga med till Toftinge, med Snurre och Klár i släpet. En ren skojtävling för hennes del och det märktes att hon njöt och att hästarna gjorde detsamma. Först ut var en T8 med Klár som fick lite ojämna poäng, men som gav honom en 2:a plats inför finalen. T4, som hon inte är så rutinerad att rida kom hon sedan i tillsammans med Snurre. Hon gjorde lite klantiga misstag i placering av handen i det tygelfria momentet, men ritten var godkänd, poängen jämna, och Snurre och hon blev 2:a. I fyrgången gick Klár stadigt, dock lite avkortad i skritten (märks att Emmy inte ridit honom på bana på länge, typ över ett år) men kom ut på ganska vettiga poäng (5,40) och en andraplats. Sist ut innan lunch var Snurre da king i paradgrenen femgång. Som han lekte hem det där, jag har inte sett honom så stark och stabil sedan 2010 (precis innan han gick sönder i två år… hoppas likheterna slutar med att han är lika bra nu). Stadig i alla gångarter och stensäkra 3 passläggningar som gav 6:or. Ingen gångart under 5 av någon domare. Snurre må ha rund gräsmage, men pigga ben och är helt klart tävlingssugen. Så härligt att se honom vara i så bra form så här års. Emmy red honom med ett leende på läpparna hela visningen. 5,43 slutade han på – dvs han höll sina A-klasspoäng med stor marginal och var knappt berörd efteråt. Det var bara final i T8 och V5 (då låg Snurre och sov i hagen, mycket nöjd att slippa springa mer) och i dem höll Klár sina placeringar och slutade 2:a i bägge klasserna, även om han tyvärr inte hade tid att trava i början utan bara ville tölta, när Emmy satte ett spö i baken på honom travade han iväg för 7:or, men dog helt efter den ansträngningen under en långsida och bytte till 4-trav, haha, han är ju lite speciell den där hästen. En härlig dag fylld av ridglädje för Emmy och en riktigt rolig dag med fin stämning på fina Toftinge för mig som domare. Att jag sedan hade en superbra sekreterare gjorde det bara roligare och trevligare att vara på plats. Onekligen går det tid under lunchen att kollegor emellan diskutera den respektlöshet som präglat de senaste årens tävlingar, då ryttare angriper domare på tävlingsplatser och på sociala medier och en del domare kanske har svårt att bemöta ryttare korrekt också. Mer om mina tankar kring det i kommande inlägg.