Finaste studentskan i år (lätt subjektivt) – älskade Emmy! Nu väntar massor av spännande år, resor, studier, forskning (?), jobb. Jag vill också vara 19 igen…

Drottning Lilja tålde sorgligt nog inte omställningen det innebar att åka på betäckning. Redan efter några dagar började hon visa fångsymptom och trots att vi satte in medicin tidigt, så blommade anfallet ut med stor kraft och hon svarade inte på medicinen alls de första veckorna. Som tur var hann vi inte betäcka henne, så vi har kunnat medicinera kraftigt. Röntgen visade att rotationen nu var ett faktum. Veterinären sa att han sett vad han behövde och att det var upp till mig att bestämma om och när det var dags att ta bort henne. Jag beslöt ge henne två veckor till efter han var här, ståendes på dubbel dos medicin. Under dessa två ”nådeveckor” har det äntligen börjat vända markant. Nu står hon upp övervägande delen av dygnet, hon länger ut sitt frambenssteg igen, även om hon är försiktig i vändningar så är hon mindre stapplig och mindre smärtpåverkad. Jag har börjat dra ner medicinen och hon är inbetad försiktigt och är nu uppe i några timmar varje dag. Ännu så länge tar vi en dag i taget och jag tar nytt beslut om två ytterligare veckor. Klarar hon detta så har jag lovat att hon ska få gå här och njuta av livet som sällskapsdam, i alla fall fram tills ett eventuellt nytt anfall kommer. Jobbigt och sorgligt med sjuka djur. Så sjuk och ändå ser hon strålande ut: blank, välmusklad, vaken och vacker. Märkligt.

Jag har funderat mycket på när (inte om) den dagen kommer att jag hamnar på en tävling då ryttare kallar domare för okvädningsord, eller skriver elaka inlägg i något socialt forum. Det är inget jag ser fram emot. Det är helt sjukt att man ens ska behöva fundera på det. Jag har så svårt att förstå att man släppt på spärrarna till den milda grad och bedriver någon form av hetsjakt. Det värsta en ryttare kan råka ut (enligt de flesta) för är ojämn bedömning och ja, det kan te sig märkligt. Jag gillar inte heller ojämn bedömning, varken som ryttare eller domare (eller ponnymamma). Men det finns ju orsaker som finns listade på alla möjliga forum, jag behöver inte dra dem ännu en gång – men oftast är det ju pga av missar, genererade antingen av ryttaren, hästen eller av domaren (jo, det händer säkert flera gånger per tävling att man som domare missar, konstigt vore annars). Oavsett – hur kan man gå från ett mumlande över domarkommentarerna (vem har INTE mumlat över domarkommentarer någon gång?), till att ge sig på enskilda domare, eller hela kåren rakt över. Det skriks om inkompetens och dålig utbildning. Bara för att vi inte förstått storheten i någon enskild individs prestation vid ett enskilt tillfälle? När flera kompisar intygar hur BRAAAA det faktiskt var. Mmmm. Jag har faktiskt varit med om en absurd historia där vi (alla tre) varnade för grov ridning (händer väldigt sällan att jag varnar, särskilt inte för grov ridning som är så känsligt för ryttarna, så när jag gör det så är det på väldigt god/tydlig grund). Ryttaren i fråga kommer sedan fram till oss och säger ”min kompis tycker inte det var grov ridning”. Öhh, nähä. Nåja, vi bemöter naturligtvis detta så väl vi kan för att visa vederbörande respekt, även om det var oväntat så är det ju bättre att hen kommer fram, än att hen skriver på socialt forum för nu kunde vi ju förklara vårt beslut i ganska (hyfsat i alla fall) trevlig ton. Eftersom jag bevittnat hur ryttare på mycket hög nivå kan bete sig både mot veterinärer, domare och hästar så tycker jag att skrivelsen från TS som kom ut var mycket bra och tydlig. Detta måste få ett slut, innan det eskalerar ännu mer eller fortsätta sprida sig neråt i skikten, som det verkar börjat göra redan nu. Ifrågasätta får man göra, fråga lika så – men inte fördöma, hänga ut eller vräka ur sig en massa skit. Lika lite som man får göra det i vanliga livet.

Det mest absurda är ju att det inte (enbart) handlar om domare med en hundra år gammal utbildning som dömer en tävling om året, det är ju våra mest erfarna och tyngst meriterade domare som dömt internationella mästerskap i decennier som får ta emot inkompetensförklaringar från förfördelade ryttare. Nåja. Nu hoppas jag vi går mot en bättre tid, då folk – på alla sidor – har vett att uppföra sig!

Leiri hårfager. Jag sa ju att han skulle bli mörkgul – nu börjar jag äntligen få rätt 😀

Hoppas han ärvt mer än sin vackra man av sin far. Ännu så länge har vi mest sett honom skritta, alternativt fulgaloppera hängandes i någon annan (oftast i Lakkrís täcke, det är dyrt med häst). Vi får väl hoppas han har lite luft i steget. Det lär väl visa sig.

Veckorna har flugit iväg, så som de brukar göra på försommaren. Dygnen, timmarna och sekunderna räcker inte till, hur mycket man än vrider och vänder på sig, skippar välbehövlig sömn, sköna – och nödvändiga –  ”bara vara”-timmar och flänger istället mellan allt som ska göras, alla som ska skjutsas, hämtas, umgås med, jobbet, gården, 10 minuter med dammsugaren, träningar, tävlingar… det tar aldrig slut. Andrummet har fått vacuumläge, till och med där sugs syret ut. Först nu börjar jag skönja lite ljusning, ett hopp om att få hinna med mitt eget liv igen. Såg den här länken och kan bara säga att precis så är det, jag är också en skitmorsa som vrider sig som en mask på tillställningar man MÅSTE vara med på, men inte känner att man varken vill eller hinner (och samtidigt får dåligt samvete för att man känner just så): skrota livspusslet

Men det har ju hänt massor såklart – både bra och dåligt. Emmy har tagit studenten, vilket var en härlig upplevelse, fylld av glädje (och handling & matlagning…). I samband med det var släkten på plats och roade sig med allt ifrån att att köra fast Avanten i en lerig hage till lite mer vettiga uppgifter så som att tömma och städa ur höboden bland annat. Veckan innan dess var Divar på Romme och blev världens högst bedömda hingst såhär långt i år. Bra gjort av underbare Divar och hans duktiga team. Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med själv, då det var förberedelser inför studenten här – plus en kursdag för duktiga Jenny Göransson som kom och stod i regnet med kloka råd och en icke sinande entusiasm. Roligt att ha kurs hemma på gården. Näst ut är Fredrik Rydström, som kommer och sätter lite press på oss i augusti. Vi har också hunnit med att åka till Lindnäs och få rejäl putsning av Snurre, Klár och Elin. En IA-träning på ovalbana återstår innan vi släpper iväg dem till Strömsholm i juli. Nu har Elin åkt på konfirmationsläger (ja vi ska hinna trycka in en konfa också om en och en halv vecka…) och hennes storasyster har lovat träna hästarna under tiden. Nu ligger hon förvisso mest i sängen och chattar med kompisar… men jag hoppas hon håller sitt löfte. Igår gick hon i alla fall upp tidigt för att hänga med till Toftinge, med Snurre och Klár i släpet. En ren skojtävling för hennes del och det märktes att hon njöt och att hästarna gjorde detsamma. Först ut var en T8 med Klár som fick lite ojämna poäng, men som gav honom en 2:a plats inför finalen. T4, som hon inte är så rutinerad att rida kom hon sedan i tillsammans med Snurre. Hon gjorde lite klantiga misstag i placering av handen i det tygelfria momentet, men ritten var godkänd, poängen jämna, och Snurre och hon blev 2:a. I fyrgången gick Klár stadigt, dock lite avkortad i skritten (märks att Emmy inte ridit honom på bana på länge, typ över ett år) men kom ut på ganska vettiga poäng (5,40) och en andraplats. Sist ut innan lunch var Snurre da king i paradgrenen femgång. Som han lekte hem det där, jag har inte sett honom så stark och stabil sedan 2010 (precis innan han gick sönder i två år… hoppas likheterna slutar med att han är lika bra nu). Stadig i alla gångarter och stensäkra 3 passläggningar som gav 6:or. Ingen gångart under 5 av någon domare. Snurre må ha rund gräsmage, men pigga ben och är helt klart tävlingssugen. Så härligt att se honom vara i så bra form så här års. Emmy red honom med ett leende på läpparna hela visningen. 5,43 slutade han på – dvs han höll sina A-klasspoäng med stor marginal och var knappt berörd efteråt. Det var bara final i T8 och V5 (då låg Snurre och sov i hagen, mycket nöjd att slippa springa mer) och i dem höll Klár sina placeringar och slutade 2:a i bägge klasserna, även om han tyvärr inte hade tid att trava i början utan bara ville tölta, när Emmy satte ett spö i baken på honom travade han iväg för 7:or, men dog helt efter den ansträngningen under en långsida och bytte till 4-trav, haha, han är ju lite speciell den där hästen. En härlig dag fylld av ridglädje för Emmy och en riktigt rolig dag med fin stämning på fina Toftinge för mig som domare. Att jag sedan hade en superbra sekreterare gjorde det bara roligare och trevligare att vara på plats. Onekligen går det tid under lunchen att kollegor emellan diskutera den respektlöshet som präglat de senaste årens tävlingar, då ryttare angriper domare på tävlingsplatser och på sociala medier och en del domare kanske har svårt att bemöta ryttare korrekt också. Mer om mina tankar kring det i kommande inlägg.