Fodra, jobba, fodra, jobba, fodra, jobba, fodra, sova. Ungefär så rullar dygnen på, föga spännande. Ändå inspirerande – för mig, som efter några timmars intensivt analyserande av siffror, eller i möten, kan kika ut på hästar som lufsar i hagarna, letandes efter grässtrån, gnagandes på stammar eller på varandra. Det räcker ofta med fem minuters njutande av hästvyn för att jag ska leende sätta mig med mina uppgifter igen. Peppad och glad. Det var även Klár och Snurre i morse, då de fick gå ut och beta några timmar, istället för att äta morgonhö i boxen. De tog lite återkommande glädjerace, med tillhörande bock- och pruttsprång i lilla hagen under de timmar de fick festa loss där. Skönt att se att Snurre återhämtat sig. Han var riktigt trött efter helgen, gjorde 6 starter på två dagar, vilket är ett tufft program för en gammal Snurrman. Det var först idag som han såg pigg ut igen.

Sleipnir hade ett smart och bra upplägg med två olika tävlingar på två dagar (regionala). Det gjorde ju att man fick två kvalchanser. En del hästar var piggare på lördagen än på söndagen, men många var bättre och mindre spända dag två på samma bana, våra inkluderat. Det var fina ekipage och en välordnad tävling. Boxarna är underbara på Strömsholm och allt flöt på fint, med undantag av den elektroniska tidtagningen dag två, vilket var synd. Bliki och Snurre skulle gå bägge dagarna och Klár endast på lördagen, av logistikskäl. Vi får bara in två rödingar i taget i släpet. Vi drog följaktligen dit Snurre och Klár på fredagskvällen, kom iväg flera timmar senare än planerat och därför var vi inte hemma förrän mitt i natten, för att stiga upp strax efter fyra och fodra hästar innan avfärd med sista pållen – Bliki, ryttare och chaufför. Zzzznark. Bliki har, såhär sett med nyktra ögon i efterhand, visat lite varningssignaler hemma de senaste veckorna. På två veckor har han trampat av sig samma framsko, blivit stelare i den vanligtvis ostela sidan och blivit vad Emmy benämnt ”tokhet” ute. Eftersom jag har jobbat i det närmaste dygnet runt inför en stor presentation jag skulle hålla den här veckan har jag varken ridit eller tittat på honom när Emmy ridit. Men när jag såg honom på banan såg jag att han rörde sig helt annorlunda, med korta steg och utan luft. Han la sig i passen, men kunde inte hålla balansen och även där var stegen korta och stela – passen som vanligtvis är hans vackraste gångart, med stora, luftiga rörelser både fram och bak. Även Ia fick titta på honom och kunde också konstatera att han såg ut att hålla igen i steget. Jag tror han dragit till sig i bogen och inte får upp frambensrörelserna som han ska. Av detta lär man sig att alltid checka av pålle innan man åker hemifrån, för detta hade jag nog sett även hemma på vår ridbana, alternativt känt om jag suttit på honom. Alltså fick Bliki åka hem för att rehabskrittas några veckor innan vi kikar på honom igen, och Klár stanna kvar till söndagen. Det var ju en herrans tur visade det sig. Elin behövde rena vita ridbyxor till dag två och fick ta ett par brallor som jag vid tillfälle fått av Ia & Denni. Det är Dennis gamla tävlingsbrallor, som vunnit både SM, NM och VM. Kanske inte just brallorna i sig, utan snarare den som befunnit sig i dem och under dem, men ändå. De har liksom varit med. Iförd dessa turbrallor (i Dennis fall skicklighetsbrallor, i vårt fall turbrallor), med en blick på regnet och vetskapen om att regn är Snurres väder, han presterar aldrig så bra som i regn, hade vi en rätt bra känsla när vi åkte tillbaks till Strömsholm på morgonen. Först ut av alla ekipage på tävlingsdag två var Klár, som Elin bytt varv på från lördagen. Programmet satt som det skulle, även om han kan så mycket mer än så och tiondelarna hamnade nu på rätt sida kvalgränsen. Strax därefter skulle Snurre ut i F1 och med en nytagen SM-biljett i ryggen, Dennis brallor, regnet på Strömsholm och Gud vet vad så satte Elin och Snurre allt tillräckligt väl för att kravla sig över kvalgränsen. Kors i taket. Däremot gjorde de sedan en totalt misslyckad insats i speedpassen, den gren han var enbart 4 hundradelar från att kvala i på lördagen, men nu var äckligt seg i och med en ofokuserad Elin som inte satte fart på honom. Direkt från speedpassen gick hon in i T5 med honom. Stackars Snurre, men eftersom han knappast tagit ut sig i speedpassen var det inte mer än rätt att han fick springa lite till. Jodå, med hyfsat god marginal – två tiondelar – kvalade han faktiskt in sig även i T5. Tre SM-kval på fyra starter var lysande gjort av Elin. Och grabbarna grus förstås.