Ständiga resor och möten fyller kalendern just nu och det som inte står i kalendern, det finns inte (undantag skötsel av hästarna). Jag hade snöpligt missat att skriva in ett möte igår kväll och vips åts den tiden upp av annat och jag hade inte en tanke på att jag skulle sitta i telefonmöte. *skäms* Det är lite nytt, jag brukar kunna hålla saker i huvudet, men sedan ett par år är det omöjligt. Nu är det kalendern som är mitt minne och det är ju fint så, om man nu kommer ihåg att skriva in det man ska i den vill säga – och det gäller att skriva in det på en gång, annars har jag glömt bort det i samma stund jag riktar uppmärksamheten åt annat håll. Fy. Jag gillar inte den tilltagande glömskan, förvirringen alternativt nollkollen som kryper sig på alltmer med åldern (nu låter det som jag är 100 och det kan jag tillstå att jag känner mig som emellanåt, liksom även ser ut som, men ändock inte är). Har exkollegor som har en styck (minst) arbetskalender och en styck ”masterkalender”, som styr allt utanför arbetstid och som ägs av hustrun (kollegorna var uteslutande män). De kunde aldrig boka något utanför arbetstid utan att ”kolla med masterkalendern”, alternativt bokade de, men blev överkörda av masterkalendern big time och fick skamset komma och erkänna sin belägenhet för övriga gruppen, med den flod av spydigheter som det naturligtvis genererade. Själv är jag nöjd med att ha kontroll både på master- och på arbetskalendern, men det är ju svårt att skylla på någon annan när man då missar möten, som tant lyckades med igår. Ajabaja. Nu fylls huvudet och tankarna mest av det delikata uppdraget jag har att rensa upp i en produktflora, som spretar alltför mycket efter att nya produktionsanläggningar köpts in, nya marknader tillkommit och efterfrågan förändrats på andra. En rejäl ansning av sortiment, kvaliteter, namnstrategier, emballering och marknadsföring ska göras och detta kryddas med att det inte finns en gemensam syn, utan många som ser och värnar sitt lilla område. Det går ju inte bara att sätta sig ner och köra över alla, istället får man blanda alla talanger och erfarenheter man eventuellt besitter som tonårsmamma, hästhanterare, instruktör och människa. Att kunna övertyga utan att dominera (skrämmas), att kunna sätta gränser men också uppmuntra, lyssna men veta när det är dags att sätta ner foten. Jag älskar det komplexa.

På tal om det komplexa, så har Elin nu börjat träna Snurre inför sin första T5 start. Egentligen borde hon nog starta T1 på honom för han har ”lätt” för att få 5,5-6 i det ökade tempot, där rullar han bara på i det övre medeltempo som Emmy brukar lägga honom i både i F1 och T8 och där han emellanåt varit uppe på 6,5 när han varit på gott humör och regnet stått som spön i backen (det är då Snurre liksom kommer till sin rätt). Steglängdsökningarna är ju det svåraste och han tycker väl att det är ganska onödigt både att öka och att sedan minska igen (hur ska ni HA det, jämrans människor – ska jag gå fort eller långsamt). Det är lite svårt med steglängdsökningar, Snurre har lätt att styvna till om man skjuter iväg honom för snabbt efter kortsidan, det gäller att låta honom axa i sitt eget tempo (nåja, i så fall hade det väl blivit tvärstopp, men ni fattar vad jag menar). Men nu testar vi T5 först, så får vi se om vi växlar över till T1 på Sleipnirs regionala i maj. Han ser fin och pigg ut, kanske ett kilo mindre om magen efter min minskade högiva som drabbar alla på gården, plötsligt börjar de svälla som jästa bullar i hagarna så nu jäklar är det matminskning rätt över. Behöver jag påpeka att Snurre är sur som en megacitron över matransoneringen, vilket stackars Bliki och Lakkrís får erfara när han koleriskt jagar dem uppför backen när jag närmar mig hösilagebalen. Med tanke på hur mycket av trädens bark som de gnagt av i hagarna misstänker jag att magarnas rondör har en del med det att göra, inte enbart mina generösa givor, även om dessa nog hjälpt till också i ärlighetens namn.

Emmy satte 145 gr boots på Klár för första gången igår. 7 år och bootspremiär… här tränas inte så mycket med den varan som ni förstår. Jag såg det inte själv, men enligt rapporten så blev grundgångarterna mycket flotta, liksom bitar av tölten, men han faller lättare isär i tölten med boots. Vi kommer inte tävla med boots i år på honom, när han är stark och redo så hänger vi på dem på banan men han behöver tid på sig den stora underbara lufsen.

Klár för ett och ett halvt år sedan. Börjar bli dags för nya bilder snart…