Äntligen har jag fått rida alla tre röda hästarna på nya ridbanan och på nya stället överhuvudtaget. Inte så ofta, men ändå. Jag är så tacksam för de få tillfällen som uppenbaras, då allt liksom faller på plats. Då menar jag inte ridmässigt, för det lär väl aldrig falla på plats, men när det uppenbarar sig en tidslucka, hästarna står lägligt nära, det hällregnar inte och tant har lite uns av ork kvar i kroppen. Ni förstår att detta inträffar ungefär lika ofta som Haleys komet uppenbarar sig, men dock. Man får som sagt vara tacksam för de tillfällen som det sker. Bliki var en njutning. I samma stund som jag satt upp började han tänka tölt och trampade iväg, lite halvspänt och bara väntade på att få börja springa. Så vi skrittade och skrittade, flyttade och böjde, tills han landade i skorna och var med mig i skritten. Då började vi trava och jobba på min läxa (som jag fick för typ ett år sedan) att ta honom ur tryggheten på volten i traven. Vi ökade och minskade storleken, gjorde tempoförändringar, jobbade på serpentiner och så småningom på raka spår. Han var väldigt trevlig, även om han fortfarande skjuter ut vänster bog och inte vill ta i riktigt med vänster bak. Många böjar och svängar hjälper mig att jobba med hans rakriktning. När vi väl kommit så långt var tölten en ren fröjd. Då är han så lösgjord att man får driva honom ganska tydligt, vilket är ett mål i sig på den hästen. Man måste lugna ner honom så att man kommer till ridning, annars åker man mest med i hans tempo och det blir inte så bra. Klár är äntligen helt fräsch igen, efter en lång rehabilitering efter sommarens smällar på benen. Nu känns han jättefin, om än tung och med dålig kondis – men hellre det än tveksamheter på bakbenen. Snurre sprätt är helnöjd med livet, frånvaron av tävlingar och med alla uteritterna. Egentligen är det ju förfärligt så olydig han är, när han tar bettet och drar med både mig och Emmy i skogen, men han är bara tokglad och helbusig och som vanligt förlåter vi dumhjärnor honom allt och lite till. Han är löjligt rolig att rida på. I lördags kväll hade vi höstfest, eller hönsfest, hur man nu väljer att presentera det. Delägarna (de kvinnliga) i Divar samlades runt matbordet här och njöt av sushi, bubbel och mycket babbel. Så roligt att få umgås med härliga, goa vännerna Karin och IA. IA stannade kvar och förärade gården med en TiH kurs på söndagen. Så roligt och uppskattat. Hon brukar säga att hon har världens goaste elever, men det har ju jag också. Nu fick hon ”låna” mina världens goaste elever en dag och det var verkligen uppskattat (såklart). Superdunderlyx att få ha världens bästa ridlärare här och vilken inledning på kursandet på gården! Hur ska vi kunna toppa det?