Tjusig mamma

SnyggFína är dräktig med snyggDivar. Hon bestämde sig direkt när hon kom till Lindnäs att det var avelssto hon var. Hon hade nog aldrig sett så snygga grabbar i hela sitt liv, så alla ridambitioner lades på hyllan ett tag. Framförallt från hennes håll, vilket gjorde det svårt att ha några synpunkter som ryttare. Om hästen inte är på samma våglängd så är det ingen större idé att försöka träna vettigt. En halvtimme efter att jag sa till Ia och Denni – äsch, vi betäcker henne istället, så var hon avskodd och betäckt. Och dräktig. Det är Fína i ett nötskal. Fort ska det gå liksom. I maj nästa år kommer den troligtvis supervackra avkomman och Fína får mogna lite för att sedan sättas igång igen. Tonåringen är lite sugen på att ta den här damen som tävlingshäst sedan. Det var ju MIN häst. Men det är nog bara att konstatera att detta inte är en tanthäst. Jag får väl ärva Bliki istället när det är dags. Kanske ingen typisk tanthäst det heller, men jag gillar honom. Jag har haft så många skenturer på honom i hans unga år när han hade sin patella luxation (som det tog ett tag att diagnosticera) att jag passerat över gränsen och slutat att vara rädd. Det är svinläskigt i början när man aldrig vet när han ska toka ur, men sedan hittar man liksom gränsen även för det och vet att det inte blir värre än så här, eller så här. Jag var gråtfärdig när han var som läskigast och Eyjólfúr tvingade mig att galoppera på lösa tyglar, ingen annan på denna jord hade fått mig att göra det jag inte alls vågade, men det blev en vändpunkt. Däremot känner jag att jag är lite för gammal för att börja om med en häst jag inte känner som är av det vilda slaget (nu pratar vi Fína). Men vem vet, en bebbe senare så kanske hon är en mognare och stillsammare dam… in my dreams.