Tjockis-Klár levererade dubbelt blågult i helgen. Duktig! Så nöjd och glad och lydig, trots att det blåste orkan första dagen. Bästa totalsiffran blev 5,3 i tölten (T8 unghästklass) och 5,6 i fyrgång (V5). Jättenöjda med honom! Bliki var tokspänd i blåsten, men lydig. Hans bästa siffra var 5,5 i T3, men hade betydligt ojämnare siffror än Klár (han var väl ojämnare också). Han fick mjölksyra i slutet och trampade av sig en sko i samband med det. Det innebar att vi inte behövde fundera på om han skulle starta i femgången eller inte (Emmy tyckte ändå att han var för spänd för det), utan han strök ju sig själv helt enkelt. Däremot kom bästa hovis ut till tävlingsplatsen på lördagseftermiddagen och slog på skon, så han kunde starta i finalen dagen efter. Det kallar jag service. På finaldagen var Bliki lugn och lydig och Emmy var supernöjd med honom. Skitdåliga siffror blev det, sämst ever, inte minst för Emmy  ville hålla honom lugn vilket medförde otydliga temposkillnader och ganska lågt tempo i ökade (och lite för högt i det korta), no pressure whatsoever alltså. Siffrorna struntar vi i, för känslan i hästen var precis det vi vill ha. Han slappnade av så mycket att han bitvis sökte form i tölten, vilket nog var första gången på ovalbanan. Bortsett från siffrorna så åkte vi hem från hans start med en mycket positiv känsla. Klár den underbara har tappat lite sväv i traven och kortat av skritten lite i samband med att tölten lossnat, så det ska vi hem och jobba vidare med. Han fick kommentarer av alla domare om fina rörelser/flotta rörelser och många ”bra takt”. Överhuvudtaget skötte han sig väldigt bra på tävlingsplatsen. Han är lite mindre yr i skallen när Bliki är med. Är Snurre med vill han bara vara hos sin idol. Det innebär att han är orolig när Snurre tävlas och skriker som en tok efter honom. Bliki har han lättare att vara utan (för att inte tala om tvärtom). När Klár var färdig med sin A-final (bra gjort att vara 6 år och ta sig till A-final med 35 startande! Emmy blev delad 5:a totalt, men bästa ungdom) så kom vi upp till parkeringen. Då hade alla andra åkt hem, så Bliki stod helt själv kvar i sin hage. Helt lugn stod han och tittade ut över nejden. Så duktig att ha med sig!