Jag funderar en del på hur jag ska inreda nya stället. Det må vara ytligt och fånigt att fundera så mycket på inredning, färger och tapetval, men för mig är det viktigt att ha saker omkring mig som jag tycker om. Av olika skäl-för att de är vackra, roliga, ger mig minnen eller för att de bara känns som ”jag”. Notera särskilt avslutningen av meningen. ”Som jag tycker om.” JAG. Nej jag har inte fått hybris, eller någon annan egoknäpp. Men när jag i mitt letande efter en läcker lampa av något slag som kan pryda något av rummen så läser jag – på fullt allvar – följande inledning i beskrivningen av produkten: Låt era vänner eller släkt avundas den lyxiga känslan denna underbara ljuskrona skapar i ert hem.

Men för i helvete?! Ursäkta språkbruket, men jag känner mig faktiskt förolämpad. Tror detta säljföretag att folk primärt införskaffar inredning för att imponera på omgivningen? Eller är det jag som är så naiv att jag inte fattar att det är så? Nej, det vill jag väl ändå inte tro. Snacka om att behandla sina potentiella kunder som idioter. En sak är säker, där kommer jag aldrig handla en pinal. Sedan slog mig en annan tanke – tror de dessutom att folk går omkring och blir AVUNDSJUKA för att någon i bekantskapskretsen har en snygg lampa? Grattis till den som har snygga lampor – jag unnar er dem av hela mitt hjärta. Hoppas bara ni inte köpt dem hos idiotföretaget med ovanstående ”säljande” texter. Deras marknadschef borde få sparken så det klirrar i kristallkronorna.