Jag fick, med assistans av stallkompis, ganska snabbt in Bliki igår. En lina som stoppar upp honom och en obeveklig infångarattityd brukar få honom att ge upp snabbt. Men han spelar extremt rädd – och han spelar otroligt bra. Snorklar, spänner sig, sätter sig nästan på rumpan och är beredd att stegra sig/kasta sig. När man väl börjar gå med honom, sänker han huvudet och lufsar med hur coolt som helst, men innan dess är det teater i klass med Dramaten. Fåntratt. Jag har ju inte dödat honom så värst många gånger och stryk vet han inte ens vad det är. Efter att man hakat på grimskaftet kan man gå var som helst med honom, upp på trappstegen till foderkammaren, in i spolspiltan, runt hagarna osv och han är bara nyfiken och glad. Men det är ju en nära döden upplevelse att bli fångad i hagen – det vet ni väl alla? Hans hjärnceller är nog lätt ruckade ur sitt naturliga läge, det kan vi nog vara överens om. När han ställdes upp i gången för att få massage stod han också som att han väntade på bultpistolen. Annika massör frågade hur utvecklingen varit, och jag svarar att han blir allt lugnare. Hon tittar på honom när han står och darrande väntar på att himlen ska trilla ner över hans huvud och skrattar gott en lång stund. ”Hade jag inte känt dig, så hade jag trott att du var helkorkad på hästar”, sa hon. Nåja, han är ju misstänksam in absurdum, men så snart hon började knåda på honom så slappnade han av och var sedan helnöjd. Han blir lite skev, vi vet ju att han inte använder sitt vänstra bakben lika mycket som det högra, även om vi jobbar alltmer målmedvetet på att även ta med vänster bak. Snurre är precis tvärtom, han skyddar sitt högra bakben där han har sin gamla skada och han kan inte riktigt rätas ut på samma sätt, eftersom risken är att han faktiskt slår upp skadan då. Alltså blir han betydligt mer försiktigt masserad för att få honom hållbar med de begränsningar han har. Lille otålige Klár hade inte riktigt tid med massage, men som tur var så var han i princip helt rak, så han behövde inte någon justering utan fick bara lite underhållsmassage i musklerna. Ingen träningsvärk i bakbensmuskulaturen (töltmusklerna) heller, vilket känns bra. Han är ju försiktigt tagen den lille krabaten och det är ett skönt kvitto att han inte har några muskelspänningar, trots lite mer töltfokus på sistone. Vi varierar hans träning ganska mycket, töltfokus på volten, långa skritturer, korta fartiga turer, handhäst. Max två tuffare pass i veckan. Nu behöver inte alla hästar kanske ta det så försiktigt som han, men han har en väldig elasticitet i sina rörelser och är inte superstark, så vi tar det lugnt.

Nu ska detta underbara säljas. De satte upp Till saluskyltar igår och då känns det plötsligt att det är på riktigt och det är lite sorg i hjärtat. Samtidigt så är jag så glad för det nya. Massören sa att hon varit på något ställe i närheten, som sedan visade sig vara exakt min lilla gård. Hon sken upp och sa ”Den är underbar. Så positiva vibbar.” Yes, låt oss hoppas att det fortsätter så även när Skarpängsaveln invaderar hagar och stall.