Den här helgen har varit osannolik. Teoretiskt sett ska det vara omöjligt att få ihop allt, men på något sätt löser det sig. Emmy tog stallet hela helgen och red det hon hann, men ägnade också tid åt att skrapa av en massa päls. I 20 graders värme är de ganska påverkade av att inte ha fällt av allt. Med två starter på gång i veckan, kände hon att pälsfrågan var prioriterad och det hade hon säkert rätt i. Bliki den dåren vill inte gå in längre på kvällarna när andra ska ta in honom, så i natt fick han gå ute. Stackars Klár och Snurre fick göra honom sällskap, men egentligen borde han få gå där själv när han är så dum att han vägrar bli fångad. Skottpengar på det djuret. Strax ska jag för övrigt själv se om jag får tag i honom, eftersom de ska få massage. Förhoppningsvis finns det någon som kan ge mig en hjälpande hand med longerlinan så vi får tag i honom. Puckohäst.

Stackars barnet Elin har tvingats hjälpa till att städa och bära undan möbler, i de luckor som uppenbarade sig mellan allt annat vi skulle göra. Lördagen ägnades övervägande åt styrgruppsmöte i Norrtälje gällande nationella. Nu börjar vi få lite koll i alla fall på själva tävlingsbiten, nu gäller det att allt praktiskt runtomkring också landar (tält, kylbilar, funktionärer, mat, boende osv). Vrålade hem och hann inom blomsteraffären innan de stängde, powerstädade ett tag, för att sedan ta en dusch och dra iväg på fest. Mitt offer var att jag valde att köra, med tanke på att jag skulle upp tidigt på söndagen för att döma kvaltävling, men först sjunga för Elin som fyllde 14. Jag var uppe tidigt och gjorde en härlig frukostbricka till henne med färska jordgubbar, levande ljus, lite paketer och goda mackor. Hurra, hurra – sedan var det full fart mot Örnäs. Här ligger vi inte på latsidan.

Jag hade lite splittrade känslor inför att döma, efter alla hätska diskussioner det varit runt bedömningen och att den spretat så mycket, att domarna bara letar fel osv. Det kändes inte helkul att åka iväg och döma enligt nya handledningen på en ganska stor tävling med fina ekipage, med klumpen i magen att det kanske skulle uppstå samma angrepp som det gjort på FB efter andra tävlingar. Jag har bara dömt efter nya handledningen en gång och det var i en ishall, nu var det första gången ”på riktigt”. Man åker ju inte till en tävling som domare för att sätta dit någon, eller leta fel. Men kommentarerna kan ju lätt låta negativa, eftersom de berättar anledningen till att ekipaget inte får en 10:a. Men så har det ju också alltid varit, det är inte heller något nytt. Väl där berättar tävlingsledaren att huvuddomaren är Lena L – och jag blev överlycklig, klumpen i magen försvann. Hemma brukar jag omnämna Lena som ”Facit”. Hon är så otroligt duktig på att tolka handledningen (hon har ju varit med och skrivit den), på att formulera sig bra, på att bolla frågor och funderingar med. Och hon har ju en galen erfarenhet av att bedöma hästar på alla nivåer och är genuint intresserad av hästar och ridning. Det blev en superhärlig dag. Bedömningarna var väldigt jämna, med undantag av ett fåtal ekipage men inget onormalt (spretade emellanåt gjorde det ju även med gamla handledningen). När vi diffade, pratade vi lite om varför efteråt. Jag måste bli ännu modigare med att använda hela skalan, både uppåt och neråt, att döma tillsammans med så rutinerade domare är ovärderligt för att flytta fram sin egen kompetens. Solen strålade, samvaron var väldigt trevlig och tävlingen flöt på fantastiskt bra. Elin offrade sin födelsedag på att vara domarsekreterare, med en rejäl solbränna som belöning (plus lite kanelbullar). Väl hemma igen var det bara att börja städa på nytt, trycka in en födelsedagsmiddag och sedan städa lite till. Hur mycket kan man städa undrar ni? Svaret är – oändligt!Hur mycket man än håller på, så hittar man något nytt ställe som man inte tagit och en dammsugning är synnerligen känslig färskvara med tre pälsdjur i huset. Nu är klädkamrarna knökfulla av bråte, något som måste bort till visningen. Var gör man av det då? En vän tipsade om att hon kört omkring med tvättkorgen i bilen under visningsdagarna. Det finns säkert många kreativa lösningar. Stallet. Transporten. Shurgard (kan man ställa smutstvätt där?). I morse klockan 8 kom de och plåtade huset. Puh. Nu dags att jaga bängbula i hagen. Det är roligt nästan jämt.

Såhär fort kan jag springa när ni ska hämta mig i hagen. Bortåt. Om han inte passar sig så åker han in i ett Shurgardförråd han också.