Idag hälsade jag på hos chokladpralinen, alias Fína. För en månad sedan började hon nosa på tölten. Nu ser det ut såhär:

Inte så illa för att vara 3 1/2 och ha töltat i några veckor. Om ni frågar mig. Men jag är ju lätt subjektiv. Oj vilken liten goding hon är.

Mer frosseri i denna åsiktsstarka femgångsfröken:

”Nu börjar hon lyssna när jag tar i henne” sa (gravida) Ida glatt. Ja det får man ju hoppas om hon ska fortsätta rida ett tag till på denna raketpålle, med bebismage…

På tal om bebisar fick jag nöjet att pussa på lilla Líf, som stod boxad för att avvänjas från sin mamma. Gud så bedårande söt hon är den lilla saken. Fantastiskt huvud. Hur en fux utan tecken kan ha så mycket utstrålning är osannolikt. I samma veva som jag stod hos Líf utfärdade Ida säljförbud på dem bägge två (hon har inte riktigt accepterat ännu att jag sålde Spá), samtidigt som hon erbjöd sig köra Lilja till seminstationen själv om jag inte hann, för att inseminera henne med Divar.  ”Du kan ju inte strunta i att betäcka henne ett år till, du ser ju vilka avkommor det blir” sa Ida bestämt, när jag mumlade om att jag nog inte hade tid riktigt för att hantera betäckningar också mitt i allt annat. Men om hon samtidigt utfärdar säljförbud på dem allihop så blir det ju lite svårt att bedriva verksamhet. Hon är ju värre än Emmy när det kommer till att (inte) sälja våra hästar.